Bon Appétit

I går när det var dags att försöka hitta på något att äta så åkte den gamla kokboken fram. Att hitta på vardagsmat varje dag är alltid lika svårt tycker jag. Men då är det skönt att kunna ta hjälp av min lilla vän i nöden. Vi kom fram till att något med köttfärs skulle det bli och resultatet blev detta:

Kryddiga färsbiffar med basilikasalsa

4 portioner

• 400 g lammfärs eller nötfärs
•   2 schalottenlök
•   1 tsk salt
• 2 msk ströbröd
• 1 ägg
• 1 tsk malen koriander
• 1 krm malen kardemumma
•   2 tsk garam masala
• 1 pressad vitlöksklyfta
• 1 msk hackad persilja
• 1 msk smör eller margarin

Basilikasalsa:

•   2 dl grovhackad färsk basilika
•   2 dl matlagningsyoghurt eller naturell yoghurt
•   0.5-1 tsk chilipulver
• 1 tsk flytande honung
• 1-2 tsk färskpressad citronsaft
•   0.5 tsk salt

Gör så här

Börja med att blanda samman alla ingredienser till salsan och ställ den svalt.
Skala och hacka löken. Blanda färsen först med salt, sedan med övriga ingredienser, för hand eller med matberedare.
Forma portionsstora biffar. Låt fettet bli ljusbrunt i en stekpanna. Stek biffarna 3-4 minuter på varje sida, eller grilla dem i en smord grillpanna.

Till det gjorde jag ugnsbakad färskpotatis:

Färskpotatis
Rödlök
Timjan
Olivolja
Salt
Peppar

Blandas i en långpanna, in i ugnen ca 200 grader, ca 30-40 minuter.

Testa gärna du kommer inte att ångra dig.
Smaklig måltid

Produktreklam 2

Jag är tyvärr sedan många år tillbaka rökare. Någonstans i mitt bakhuvud så gnager ett samvete om att jag borde sluta. Både för min egen skull men även för mina barn och barnbarn. För förhoppningsvis vill de kanske ha sin mamma/farmor kvar i några år till. Jag är fruktansvärt envis och uthållig i vanliga fall men när det gäller min rökning så är det något som slår slint i huvudet på mig när jag försöker. Jag kan inte. Det längsta jag har stått ut är en vecka sen var det kört igen. Det är som att något fattas. Jag använder ciggen som en belöning efter jag har gjort något klart som tillexempel när jag har diskat färdigt då blir det balkongen och en cigg. Men nu börjar jag starkt fundera på att göra ett allvarligt försök för nu börjar nog min kropp att säga ifrån också. Även min plånbok skulle nog bli glad om jag försökte. Satt och räknade ut att jag röker upp ca 14 200 kr om året. Tänk vad mycket annat kul jag skulle kunna ha för de pengarna. Tyvärr så kan jag nog inte sluta helt tvärt så jag tänkte försöka byta ut den ena lasten mot en annan till att börja med så idag så bytte jag dessa äckelpinnar:

Mot en dosa av dessa äckelpåsar:

För att kanske i framtiden kunna umgås och leka med dessa små sötnosar:

Hoppas att jag kan lyckas den här gången och jag vet, snus är lika dyrt som cigaretter och att min plånbok kommer fortsätta att vara ledsen,  men jag tänkte ta en sak i taget. Min hälsa får gå före min rikedom den här gången. ;)

Produktreklam

 

I nästan hela mitt liv har min favoritdryck varit coca-cola. Jag har konsumerat sjukt många liter i mina dagar. Nu har jag tagit mitt förnuft till fånga och dragit ner på det men tyvärr så måste jag fortfarande ha min dagliga dos av denna ädla dryck. Jag är väldigt nyfiken på vad colan innehåller för den är sjukt beroendeframkallande. 

Fast nu har denna dryck fått en konkurrent. Kivik`s citrondryck.

Väl kyld med några isbitar i så kommer det att bli min ny dryck i sommarvärmen.

Läskande gott.

Delmål ett avklarat.

Andreas kämpar vidare med viktnedgången och allt går än så länge åt rätt håll. Han har bestämt sig för att väga sig bara en gång i veckan på måndagar.
I går var det måndag och dags för vägning och vågen visade att han hade klarat sitt första delmål. Tänk att det kan gå så bra bara av att sluta dricka coca-cola  och godis.
Nu har han lagt upp delmål två. Jag håller tummarna att även det kommer att gå vägen.
Jag funderar på att hoppa på trenden och se om jag också kan gå ner några kilon. Men det är tveksamt för jag har så dålig karaktär.

Svensk så ända in i ärligheten.

Var och handlade middagsmaten på Ica Samköp. När jag hade handlat klart och packat ner mina saker  så säger kassörskan:
- Glöm inte din gurka.
Jag blev glad över hennes uppmärksamhet och tackade henne för det. När jag skulle packa ner gurkan i kassen upptäcker jag att där ligger min gurka redan. Och det är nu den svenska ärligheten flyger i mig.
- Det här är inte min gurka min ligger redan i kassen. säger jag och ger kassörskan gurkan.
Undrar om jag hade varit lika ärlig om det gällt ett ciggpaket, chokladkaka eller något liknande.

Från den ena gurkan till den andra.

Här är i alla fall en gurka hela svenska folket glömde igår även så jag.

Vilket jag tycker var väldigt synd. Han livade upp stället lite.

Minnen väcks till liv

och det är inga trevliga minnen. Läser i dagens UNT att Coop Konsum Torbjörnstorg har blivit rånad i går kväll och jag ryser av tanken och lider med mina medarbetare på den butiken. Jag har jobbat inom Coop i 16 år och varit med om tre rån under den tiden.
Det första rånet hände i början av min "karriär" inom Coop. Det var när jag jobbade i en butik i Gamla Uppsala (butiken är nu nerlagd). Vi hade precis stängt och skulle gå ut från butiken när fyra unga killar trängde sig in och hotade oss med pistolliknande vapen. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Jag fick sitta på knä ute på lagret med en "pistol" riktad mot min hals medans min kollega fick öppna kassaskåpet och ge dem pengarna. Sedan band dom oss med rep och stack iväg. Som tur var så band dom oss på ett sådant sett att vi kunde hjälpa varandra bli fria och larma polisen men som vanligt så går dessa killar än i dag fria för detta brott för polisen fann dem aldrig. Det tog lång tid att bearbeta händelsen och jag tänker inte skriva glömma den för det gör man aldrig.
Jag glömmer aldrig en händelse som hände någon vecka efter rånet. Jag sitter på min balkong och Christoffer kommer ut och sätter ett finger mot min hals ungefär där jag hade pistolen riktad. Min reflex som då hände kunde gjort mig till barnmisshandlare men som tur var så hejdade jag mig i sista sekunden och förklarade så lugnt jag kunde att han inte fick göra så igen.
Det andra rånet hände några år senare och det var i butiken på Torbjörnstorg.  Jag satt i kassan och det kommer in en kille med rånarluva och ett pistolliknande föremål och hotar mig. Reaktionen som hände denna gång kan jag inte äns i dag förklara. I stället för att bli rädd blev jag fly förbannad och tänkte nej inte en gång till. Denna gång hade jag sinnesnärvaro att trycka både på larmknappen till polisen och göra så att min kollega fick uppmärksamhet på vad som höll på att hända samt att jag blånekade att lämna ut några pengar till killen som blev allt desperatare ju längre tiden gick. Tillslut gav han upp och flydde ut ur butiken utan något byte den här gången. Då kom rädslan. Många tyckte att jag var en "hjälte" som hade nekat honom pengarna men jag fick faktiskt en "utskällning" av de lite högre snubbarna inom Coop för det jag hade gjort och jag förstår dem. För vi får hela tiden uppmaningen att blir vi rånade så ska vi inte göra motstånd och lämna ut pengarna. Trots att jag på ett tidigt stadium larmade polisen så går även denna kille fortfarande fri från sitt brott och det är något som retar mig så otroligt att de flesta klarar sig undan från det dom har gjort.
Det tredje rånet skedde för ett par år sedan i den butik jag jobbar i nu. Den här gången var det min kollega som blev utsatt men jag var i butiken när det hände. Då var det en kille med en yxa som kom in och hotade min kollega. Trots att jag inte var närvarande vid händelsen, jag var på lagret, så påverkade det mig ändå. Rädslan kom tillbaka och man kände sig åter igen otrygg på sin arbetsplats. Den här gången fick det tag på killen och hans kumpan. Det blev rättegång och de blev fällda.
Tyvärr sätter sig dessa händelser spår efter sig. Man blir på sin vakt och är det någon som uppträder lite misstänkt så undrar man vad som är på gång. En sån simpel sak som att någon ringer på kvällen och frågar när vi stänger gör att man funderar på varför. Står det en bil parkerad utanför butiken med personer i när vi stänger så blir man genast på sin vakt.
Nu har vi dessutom fått nya kassor med Safe-pay som gör att ingen kommer åt pengarna och då blir man också lite fundersam på vad som händer om det kommer in en desperat jävel som kanske fattar noll.
Dessa kassor ska inge lite trygghet men det vet i sjutton om det är någon trygghet den dagen det kommer en "idot" och gör ett rånförsök.
Så kära kunder hjälp oss till lite trygghet på jobbet:

SLOPA KONTANTERNA

BETALA MED KONTOKORT

Korv med bröd......Ja tack

I dag har jag jobbat, inga konstigheter med det. Men efter ett mycket trevligt samtal från Robban så var min kväll räddad. Han ringde och frågade om jag ville umgås med Wera och kanske lite med honom också. Gissa om jag blev glad och svarade ja utan att tveka. Vi bestämde att han skulle komma och hämta mig efter jobbet och så skulle vi åka ut till landet och grilla korv. Efter ett stopp för att inhandla lite förnödenheter på Willy´s så bar det av ut till Ekeby där grillen var laddad och klar. Det blev en mycket trevlig kväll med mycket mys med barnbarnet. Som vanligt har jag ingen kamera så några bildbevis blir det inte den här gången heller. Ni får hålla till godo med en långebild från Mia´s blogg " så kom du".

Wera i pappas trygga famn

Bubblan som sprack........

I bland kan det vara svårt att inse att att lívet kanske inte riktigt är så som jag inbillar mig att det är. Det känns hårt att inse att jag har levt i en bubbla som nu har spruckit. Jag borde nog sluta lura mig själv att allt är så härligt och underbart som jag försöker att måla upp för mig själv. Det är dags att landa och inse att livet kanske inte blev riktigt som jag hade tänkt mig. Jag försökte göra allting rätt men någonstans under resans gång så blev det fel.

Röda faran har fått konkurrans

I onsdagskväll var Andreas iväg och köpte sig en cykel. Så nu är det svarta faran som gäller. Ett mycket bra och hälsosamt färdmedel att ta sig till och från jobbet med. Blir nog bra det här.

I´m back in business again

Tänk, jag trodde aldrig att jag skulle skriva det här men gud vad skönt det var att komma tillbaka till jobbet. Träffa alla goa arbetskamrater och våra underbara kunder. Det är inte så kul att gå hemma och dra benen efter sig när alla andra jobbar och står i. Det enda sällskapet jag hade var katten och han låg mest på soffan och sov. Men hjälp vad jag var trött när jag kom hem fast det var en skön trötthet den här gången. Nu ska jag strax åka och jobba igen och det känns nästan lika kul i dag med. ;)

Avslutar detta korta inlägg med Di Sma Under Jårdi och Snabbköpskassörskan.

Söndag med klanen Åberg/Eriksson/Axelsson

I går var det min sista dag som sjukskriven och då passade jag på att umgås med hela min lilla familj som inte är så liten längre. Från att ha bestått av 4 familjemedlemmar  i många, många år så har vi nu blivit 8 st vilket jag tycker är jättekul. 

Vi hade planerat att grilla så Christoffer, jag och Andreas tog röda faran och åkte till City Gross för att handla något ätbart. Våran familjekock (Chrille) styrde upp vad vi skulle handla och tur var det. För när jag hade plockat ner det kött jag tyckte vi skulle ha i korgen och vi nästan var klara så visade jag kocken min scanner som då visade ett belopp på lite drygt 600 kr. Det slutade med att han bytte kött och halverade våran kostnad. Tur att det finns någon som är vettig och ekonomisk när inte mamma är det. 

Väl hemma så började kocken förbereda maten i väntan på att storebror Robert med familj skulle komma.  

Menyn bestod av:

Marinerad fläskytterfilé med potatisgratäng

chilebearnaisås och Tzatziki

Avocadosallad

Till efterrätt blev det:

Kaffe och vienetta glasstårta.

Efter att vi ätit denna supergoda middagen blev det först lekstund med barnbarnen och sedan slapptime i tvsoffan och en hockymatch som vi hade sett fram emot. Tyvärr så blev det inte riktigt så som vi hade hoppats. Storstryk av våra grannbröder Finland med 1-6. Men vad gör det i långa loppet för jag hade en mycket trevlig stund med mina nära och kära. 

Nu har jag insett att jag måste investera i en kamera så att jag kan lägga upp lite foton här på bloggen på min underbara fina familj. Men just nu får ni nöja er med denna tråkiga textinlägg. :)

Duracellkaniner vs Ekorrgos

 

Ikväll så är det dags. Eurovision Song Contest och nu är det dags för mig att komma ut ur garderoben. Ja jag är en riktigt stor SCHLAGERNÖRD. Så långt tillbaka jag kan minnas har jag slaviskt följt melodifestivalen. Jag har till och med tagit ledigt från jobbet för att inte missa någon final men alltid sagt att nej inte är jag såååå intresserad av melodifestivalen. Låtarna genom åren har varit av varierande kvalite och jag har för det mesta tyckt att fel låt har vunnit den svenska uttagningen. Men oftast ju mer jag har lyssnat på dem så har det växt och när det är dags för den stora internationella tävlingen har jag helt ändrat åsikt och sitter och hejar mig blå/gul på det svenska bidraget. I år är inget undantag. 

Eric Saade. Ja vad ska man säga. Killen som jag först tyckte var en dryg, liten otäck snorunge med en typisk fjantig dagispoplåt. Jag klassade ut den direkt. Vi skulle inte ha en chans i Tyskland. Varför skickade vi inte hårdrockaren med alla tatueringar Nicke Borg med låten "Leaving Home" i stället. Då skulle finalplatsen och segern varit klar.

Men som tur är så är det inte jag ensam som bestämmer. För nu så här i efterhand när Eric Saade lyckades med att ta oss till final så har jag helt ändrat uppfattning om killen. Nja riktigt så är det inte det började tidigare än så. Låten har växt från dagispop till tonårspop till nästan vuxenpop och Eric, Eric, Eric..................vilket litet ekorrgos (låneord från Josefin Crafoord) du är. En kille som ger 100 % när det gäller och har glimten i ögat och ett bländande leende på läpparna. Med hans attityd så måste han få hela schlagervärden på fall eller???

Eller kommer dessa killar att sätta käppar i hjulet för vårat lilla ekorrgos Saade?

Oj sorry jag blandade ihop bilderna det är dessa grabbar jag menar.

Många kallar dessa killar för de dansande tandborstarna jag vill gå ett steg längre och säga de icke dansanta toalettborstarna. Jedward som killarna kallar sig kan inte sjunga eller dansa och låten där kan vi snacka om dagispop. Tyvärr har de ett så stort ego och en attityd from hell så det kan tyvärr gå riktigt bra för dem. Slår de vårat charmtroll i kväll så vet jag inte om det kanske är sista gången jag tittar på melodifestivalen men bara kanske för förhoppningsvis är de glömde om ett år.

Nej vi får hoppas att Eric får hoppa lika högt i kväll som han gjorde när han vann finalen i Stockholm. Jag tänker i alla fall följa min årliga tradition och bänka mig framför tv:n när det är dags med räkor, bröd och något gott att dricka och heja fram vårat svenska hopp till en topp 3 placering. Hänger ni med?

Avslutar nu med att stämma in i Josefin Crafoords kärleksförklaring till Eric Saade.



Johnny Depp förföljer mig. Han var in och hälsade på en stund men nu är Josefin Crafoord tillbaka igen.

Depp, depp....nej inte Johnny Depp utan bara depp.......

Ja tack.....vill ha :)

 I dag när jag hade laddat upp med att skriva ett riktigt långt och utförligt inlägg här i bloggen så hade tydligen Blogger tagit en semesterdag. Det var lögn i helskotta att komma in och nu har lusten runnit av mig lite grand. Jag vet att min blogg har varit ledig i nästan en hel vecka men det beror på att min sjukskrivning nästan har tagit knäcken på mig och jag har varit ganska så deppig och sjukt trött den här veckan. Nu känner jag att orken och lusten börjar komma tillbaka och på måndag är jag även tillbaka på jobbet. Gissa om jag längtar.




Det här blir nog mitt nästa biobesök om jag hittar någon att gå med vill säga. Alltid lite roligare att vare två, tre, fyra eller flera än att vara själv.

Det blev inte bara depp.......

det blev lite Johnny Depp också.

Det gör ont, det gör ont.......

I dag hade jag tänkt skriva ett långt blogginlägg om den mysiga helgen som varit men i stället så blev det sängen i ett mörkt rum för jag har haft ont i huvudet hela dagen. Jag hoppas att jag känner mig bättre i morgon så att jag kan skriva då i stället. Vi ses i morgon med förhoppning att huvudet slutat att värka.

 

QRO89 has landed

Och lilla familjen hade kommit ihåg att packa ner solen också 

för i dag skiner solen här.

I går klockan 13.00 var det två förväntansfulla mor och farföräldrar som satte sig i bilen och styrde kosan mot Arlanda. Nu var det bara ca 2 timmar kvar så skulle våran längtan efter barnbarnet vara över. Väl framme så parkerade vi bilen och letade oss in till ankomsthallen kollade på tavlan för att se när planet skulle landa. Vi drar en suck av lättnad när vi ser att det inte är några förseningar. Nu upptäcker vi att det nog hinns med en kopp kaffe och det är nu det börjar, jakten efter en kopp kaffe till ett bra pris. Vi hade tre alternativ att välja på:
1. Lite finare restaurang Kaffe 35:- winerbröd 27:-
2. Seveneleven Kaffe och kanelbulle 30:-
3. Pressbyrån Kaffe och kanelbulle 20:-
Gissa vilket alternativ som vann.
Vi satte oss på en bänk med vårt kaffe och blicken riktad mot dörrarna där resenärerna skulle komma ut. Även om vi visst att det skulle dröja så hade vi svårt att slita blicken därifrån. Vi satt där och pratade och njöt av vårat kaffe och fnissade som två skolflickor på utflykt.
För att göra en lång historia lite kortare så var våran väntan över ca 14.50 då en mycket solbränd och glad liten familj äntligen visade sig i ankomsthallen. Ett kramkalas utan dess like utbröt och äntligen, äntligen kunde mormor och farmor träffa Wera-Nicole som satt nöjd i sin sittvagn och tittade upp på oss med sina stora bruna ögon och tillslut kom det även ett litet leende. Väntan och längtan var äntligen över.
Efter att vi hade delat upp packningen mellan min bil och Rolands och Mia och Wera satts sig till rätta i Rolands bil och Kerstin och Robban åkte med mig var vi på väg hem till Uppsala.
Väl hemma så bjöd mormor på jättegoda hemmagjorda köttbullar och makaroner. Efter maten så blev det kvalitetstid med Wera. Hon bollades mellan mormor och farmor, fram och tillbaka och lilla snuttan verkade trivas med det hon bara skrattade och log hela tiden.Sen vankades det kaffe och filmtiem. Det var jättekul att se allt de hade filmat från deras resa och just då bestämde jag mig för att nu är det dags att sluta röka upp pengarna och i stället spara och resa upp dem. Lite svårt att hålla kanske med jag ska nog försöka i alla fall.
Vid halv nio började lilla familjen se lite trötta ut så då bestämde vi att det kanske var dags att fara hemåt.
Nu var det två mycket glada och nöjda mor och farföräldrar som åter igen satte sig i bilen, nöjda över att fått hem sitt lilla älskade barnbarn igen, för att den här gången styra färden hem till sina respektive hem.

Bra jobbat farmor.......

Hur sjutton kan man lyckas med att få en kallsup när man duschar.

Jag lyckades i alla fall.

Duktig idiot.

Not a yellow cab, but a red one

står startklar ute på parkeringen.

Har precis varit iväg och servat bilen. Tvättat rutorna runt om, städat ur skräp, luftat däcken, fyllt på kylarvatten och olja och det viktigaste av allt fyllt upp tanken med bensin. Så nu är bilen från Nyby Taxi startklar att lyfta till Arlanda Airport med en mellanlandning på Bäfernsgränd för att plocka upp mormor Kerstin.
Tänk nu är det bara timmar kvar i stället för dagar. Säger som jag sagt tidigare vad tiden har gått fort.
Just nu är det 2 tim 58 minuter kvar tills de landar (om inte planet är försenat) sen är det kanske ytterligare en halvtimme innan vi får krama om våra kära barn och barnbarnet.
Jag har laddat med en bunt näsdukar för känner jag mig själv rätt så kommer jag nog att fälla en eller annan tår där på Arlanda Airport.

Taxi var god dröj blir det inte

utan vi kommer på studs.

Män i ett nötskal ;)

I morgon kommer de hem och här har det varit en febril jakt på ett sätt att få hem de små liven från Arlanda.
Bilar finns det men en har körförbud en skulle lämnas in på verkstad så vi visste inte om den skulle hinna bli färdig och min egen bil är för liten för att frakta hem familjen Eriksson/Åberg de tar nämligen en väldigt stor plats. De har ätit för mycket thaimat sa de eller hur var det nu, för mycket packning kanske de va.Fick i alla fall ett sms där det stod att det behövdes två bilar för att få hem dem.  Hur som helst lite problem har vi haft. Funderade ett tag på om jag skulle ta och hyra en sån här:

Det skulle väl vara sjutton också om de inte skulle få plats då. Men insåg att min plånbok inte skulle räcka till för att hyra den så det föll platt. Annat alternativ som var på tapeten var att de fick ta en taxi hem och välkomstkomiten skulle stå i deras hall och jubla när de klev innanför dörren. Men där började mormor och farmor att knorra lite. Lite roligare att möte dem på Arlanda tyckte vi.
Men nu är allt ordnat. Två bilar blir det. Kerstin och jag tar min bil och morfar Rolands bil blev klar i tid så den tar han. Så får de inte med sig all sin packning och sig själva nu då tar jag och packar in mormor Kerstin och barnbarnet Wera i min bil så får ungdomarna ta sitt pick och pack och gå hem.

Welcome home my children

to a cold Sweden 

Tristessen är olidlig......

När man som jag är sjukskriven så blir det i längden ganska så tråkigt att gå hemma och slå dank.Speciellt när man som jag inte är så sjuk så att jag är sängliggandes. Enligt försäkringskassans gamla normer så får man inte göra något annat än det nödvändigaste för sin egna vardags trevnad. Men det är svårt när man ser hur mycket som det finns att göra här hemma.

 Min dag borde se ut så här

(minus barnet för han är och jobbar)

Men tyvärr så ser den mer ut så här:

Och min dagliga mantra är

GÖR INGET I DAG SOM DU LIKA BRA KAN GÖRA I MORGON

Obama och hans gäng gjode det.........

Jag är inte direkt så politisk av mig och tänker inte lägga ner så mycket tid på att skriva om bin Ladens död. Men kan säga så mycket som att det var bra att de hittade honom och killed him. Men jag tror inte att det hjälper så värst mycket mot terrorn som finns här i vår värd för idoter finns det gott om.

 Bin Laden är död men,
hans lite mörkare bror Choko Laden finns kvar samt kusinerna Marme Laden, partyprinsen Pinaco Laden, vegetarianen Sal Laden. sen får man inte glömma hans senila farbror Var Fan Var De Jag Laden. Samt den livsfarliga vissångaren Bal Laden... 

 

Morning coffee

Alla som känner mig vet att jag är en riktig kaffemoster. Får jag inte i mig några koppar kaffe på morgonen så är jag inte nådig att ha att göra med resten av dagen. För ett par veckor sedan hände det som inte får hända. Min kaffebryggare gick sönder. Sorgen är stor av två anledningar:

1. Jag fick kaffebryggaren för några år sedan av mina barn i födelsedagspresent.
2. Inget kaffe i kannan som väntar på att bli uppdrucket av mig på morgonen när jag vaknar.

I början så värmde jag vatten och bryggde mitt kaffe i kaffebryggaren ändå. Men snål som jag är kände jag att det var alldeles för mycket svinn av kaffe när jag gjorde det. Så när bryggkaffet var slut och det var dags att köpa nytt så blev det pulverkaffe i stället. Ett stort misstag av mig. Nu sitter jag här och pinar i mig kaffe, för kaffe måste jag ha, men det är ta mig tusan inte gott..
Summan av det hela blir nog att jag får bita i det sura äpplet och köpa mig en ny kaffebryggare. För kaffe det klarar jag mig inte utan

.

Sitter och tittar på 

Vakna med the voice

tror inte mina öron när jag hör

att det snöar i Stockholm

visst, här är det också kallt

men snö, nej tack.

Vela mig hit och vela mig dit

Snart så landar dessa små söta fötter på svensk mark

 närmare bestämt på torsdag eftermiddag kl 14.00 på Arlanda

Det som förundrar mig är hur jag är funtad på för vis. När familjen skulle ute på sin lilla tripp på två månader så grät jag nästan floder av saknad innan de ens hade lyft i från Arlanda. Tiden kändes som en evighet och jag trodde att saknaden skulle bli så stor och svår att hantera. Men tack vara bloggen "så kom du" har vi nära och kära kunnat följa deras resa och känt oss närvarande. Tiden har gått så fort nu är det bara tre dagar kvar så är de hemma. Och det är nu jag börjar fundera på hur jag är funtad. Det är med blandade känslor jag välkomnar hem dem.  Jag kommer att sakna dessa nästan dagliga små blogginlägg med fina bilder och rolig text som har fått mig att både gråta och skratt. Jag kommer att sakna känslan av att sakna dem. Nej nu ska jag sluta att trassla in mig i förklaringar som jag knappt klarar av att trassla mig ur.
Förhoppningsvis så står jag på Arlanda torsdag eftermiddag kl 14.00 och gråter och hulkar när jag ser dem och skrämmer livet ur Wera som kommer att undra vad det är för konstig tant som är där och möter dem.
För trotts allt så är det skönast att ha er på svensk mark hos era nära och kära.

 Välkomna hem familjen Eriksson/Åberg

 

Förräderi på hög nivå

Jag fortsätter på brottets bana när jag ändå håller på. Den här gången handlar det om förräderi. Nej jag har inte bytt sida från Coop till Ica men erkänner här och nu att jag gillar all Ica-reklam med Stig och hans gäng. Jag kanske är en av de få som aldrig tröttnar på att se den. Nu har Ulf och Ica-Jerry gjort en egen musikvideo som skulle kunna bli en riktig sommarplåga om den inte var en reklamfilm. Håll till godo här kommer den.