Oxfile sju dagar i veckan.....not

Idag är det den 29 december och jag har fortfarande inte skrivit en rad om den underbara julen som varit. Anledning: Orkar inte gå de 5 meter som det är till mina föräldrar där jag glömde min kamera som är väldigt viktig för att kunna beskriva min jul som firades i dagarna två. Återkommer när jag har orkat släpa mig dit och hämtat kameran. Den promenaden känns väldigt oövervinnerlig det måste ni väl förstå.

Istället ska jag skriva om en reflektion jag har gjort.

När sista sonen flyttade hemifrån trodde jag i min enfald att nu blir det massor av god mat på bordet typ oxfilé sju dagar i veckan. Jag tänkte att nu kan man laga den mat som sonen aldrig ville ha som t.ex. isterband, fisk o.s.v. Men hur blev det? Jo så här blev det. Vissa dagar glömmer jag helt bort att äta, vissa dagar gör jag kanske några varma mackor, andra dagar blir det bara hårt bröd med något pålägg och ibland kokar jag någon form av pasta och äter det med bara ketchup. Beställa pizza, kebab eller äta hamburgare var något som jag också funderade på men glöm det, har inte hänt än i alla fall.
Jag var orolig för hur det skulle gå för min son med matlagningen. Det har jag slutat med nu, där går det bra. Nu har jag börjat oroa mig för mig själv i stället, här går det sämre.