Det omöjliga som blev möjligt......tro det eller ej.

När jag var runt 12 år gammal så rökte jag min första cigarett och tyckte att jag var vuxen och tuff. Det blev en cigarett lite då och då i början. Cigaretter var lätt att få tag på, vem som helst kunde köpa dem. Dessutom rökte både min mamma och pappa på den tiden så jag lyckades ju även sno åt mig en cigarett från dem med ibland. Ett paket kostade ungefär runt 10 kronor får 10 packen som fanns då och kanske runt 15-20  kronor för 20 packen.
Jag tjuvrökte i några år.  Ingen visste trodde jag men jag ger mig sjutton på att alla visste om det utan att säga något. När jag var runt 15-16 år berättade jag det för mina föräldrar och nu tyvärr så kunde jag röka när jag ville. Mina föräldrar tyckte inte om det men jag tror att det talade för döva öron som vanligt när det gäller mig.
Åren gick och jag blev sambos födde 2 barn blev själv igen träffade en ny födde ett barn till och blev själv igen och under denna tid så rökte jag oavbrutet hela tiden. Under tiden så höll mina föräldrar, mina barn, mina arbetskamrater och vänner på att försöka få mig att sluta men tyvärr så gick det inte så bra. Dum, envist och en riktig tjurskalle var jag. När jag var uppe i 52 år ålder så rökte jag 1-2 paket om dagen och hade ingen tanke på att sluta. Det var så gott att ta sig en cigg det blev som en belöning.
Diska = ta en cigg
Dammsuga = ta en cigg
Laga mat = ta en cigg
Prata i tele = ta en cigg eller två eller tre berodde på hur långt samtalet var.
Dricka ett glas vitt = ta en cigg
På jobbet
Fika på morgon = ta en cigg
En timme i kassan = ta en cigg
Plocka grönsaker = ta en cigg
Före lunch = ta en cigg
Under lunchen = ta en cigg
Efter lunchen = ta en cigg
Ja ni börjar väll inse hur det var. Min liv bestod inte av en massa kul saker mitt liv bestod av nikotinkickar hela tiden och en väldigt dålig ekonomi.
Men allt förändrades den 16/9 2012.
Jag fick en massiv propp i mitt högerben. Benet var vitt och kallt från knät ner till mina tåspetsar. Läkaren spände ögonen i mig och sa: Ditt ben är mer eller mindre dött. Vi kanske måste amputera ditt ben men du är för ung för det här så vi ska försöka att rädda ditt ben. Sakta, sakta började läkarens ord komma i fatt mig och när hon sedan sa: Du har rökt din sista cigarett nu. Då äntligen lyssnade jag och sedan dess har jag haft läkarens röst som en mantra inom mig när jag har tvivlat på mig själv.

DU HAR RÖKT DIN SISTA CIGARETT NU.

Idag har jag varit rökfri i ett helt år.
Jag klappar mig själv på axeln och säger till mig själv
Fy tusan vad duktig du har varit.
Det är jag värd, eller hur?

Kanske skulle tillägga också att jag en så länge har mitt ben förfarande kvar tack vare alla underbara läkare och sjuksköterskor som gjorde detta möjligt. Dom kommer aldrig att läsa detta men jag tackar dem av hela mitt hjärta i alla fall. Tack. Kärlek och respekt till alla inom sjukvården.

Nu lägger vi år nummer ett bakom oss och ser nu fram mot år nummer två.

Är ni fortfarande med mig och stöttar mig?