Idag är det ingen vanlig dag

för idag är det  MiNèAs födelsedag. Lilltjejen bli 2 år idag. Tänk vad tiden går fort. För två år sedan blev jag väckt mitt i natten av ett telefonsamtal från sonen som ville att jag skulle skjutsa upp dem till BB. Jag tror aldrig att jag har vaknat till så fort någon mer gång efter det  och inte fått på mig kläderna så fort heller någon mer gång. Vi börjar från början.

Den 27 Februari 2010 föddes mitt första barnbarn MiNéA på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Farmor var så stolt och glad över sitt första barnbarn

Och nu har hon gått och blivit hela 2 år gammal.

Mitt älskade lilla hjärtegull. 

Farmor älskar dig så

Så ett stort fyrfaldig leve till denna lilla underbara tjej vill jag nu utbringa. Hon leve:

Hurra hurra hurra hurra.

Hoppas att du får en helt underbar dag med många presenter, en fin tårta och frukost på sängen. 

Grattis hjärtat 

önskar

Farmor.

I väntan på ett nytt blogginlägg

tar vi och hör efter vad den kloka lilla blåa elefanten har på hjärtat.

En timmes oro

Igår skulle jag till Andreas och äta lite mat och sedan skulle vi ut och övningsköra.
Han jobbar just nu i Stockholm så vi bestämde att han skulle ringa när de åkte därifrån så att jag skulle veta på ett ungefär när han skulle komma hem.

Han ringde strax efter klockan 16 och följande samtal utspelade sig:
- Anne-Marie
- Hej det är Andreas, vi åker nu.
- Okej när tror du att ni är tillbaka i Uppsala då ungefär?
- Vet inte men jag ringer igen när vi närmar oss Uppsala........du förresten, jag fick sparken idag. Hej
Det säger klick i telefonen.

Där sitter jag och stirrar på en tyst mobil.  Min första tanke är: F-n och han som inte är med i A-kassan. Sen börjar det snurra i hjärnkontoret. Hur blir det nu med körkortet? Kan han ha lägenheten kvar? Kommer han att få lov att flytta hem igen? Hur lätt är det att få ett nytt jobb just nu? o.s.v.

Samtal två kommer efter ca 1 timme.
- Anne-Marie
- Vi är vid Ikea just nu så du kan börja rulla iväg till mig nu.
- Men du är det sant att du fått sparken.
- Ja
-Men hur blir det nu då?
- Äh det är lugnt. Det ordnar sig.
- Men.....
Sonen avbryter
-Du vi snackar om det där när du kommer. Hej
Återigen säger det klick i luren.

När jag väl är på plats hemma hos sonen så berättar han att han än så länge bara är varslad men att han är glad att det här hände. För att i stället för att bryta ihop över uppsägningen så lyfte han luren och ringde sin gamla chef Göran som han hellre vill jobba hos och kollade läget och fick veta att han om ett par veckor kan få börja hos honom igen. Och nu måste han bara helt enkelt ta sitt körkort för på den firman står det en firmabil och väntar på honom.
Så min oro för framtiden var helt obefogad och det hade jag väl kunnat räkna ut med värdens bästa målarkludd till son.

Nu har spektaklet börjat igen.......

De som känner mig vet att jag är lite av en schlagernörd men har ett arbete som gör att jag inte kan följa melodifestivalen så  slaviskt som jag egentligen vill.
I lördags var det första deltävlingen och jag jobbade naturligtvis och fick vackert vänta till reprisen sent på söndagskvällen. Inte så kul att titta på när man redan vet vilka som gick till finalen och andra chansen men jag fick i alla fall höra alla låtarna för första gången.
Efter att lyssnat igenom hela startfältet så kan jag bara konstatera att svenska folket hade skickat iväg rätt låtar både till finalen och andra chansen.
Loreens framträdande och låten Euphoria fick mig nästan att gråta. Hon framförde den på ett mycket bra sätt och låten var kanon. Nästan så jag kan tycka att de inte behöver köra fler deltävlingar utan skicka den direkt till Azerbaijan.
Sean Banans låt kan ju diskuteras. Kul trallvänlig dagispoplåt som inte skulle ha en chans i den stora melodifestivalen men jag har alltid varit lite svag för udda låtar. Så det var okej att han kom till andra chansen där det nog tyvärr blir stopp för honom.
Thorsten Flinck, ja vad ska man säga. Efter hans klavertramp med klappen på rumpan så törs man väl inte säga att man tycker om honom. Han är en väldigt speciell person som man antingen älskar eller hatar. Hans låt var bra och jag är glad att han fick en andra chans. Åter igen min smak för udda låtar.
Men det som överraskade mig mest var att jag föll som en fura för hårdrockbandet Dead by April. 
Jag har aldrig gillat hårdrock och kommer nog aldrig att göra det heller men jag är fruktansvärt svag för deras ballader. För är det något som de flesta hårdrocksgrupper kan så är det sjunga ballader. Dead by April inget undantag. Dessutom så var sångaren Zandro Santiago en riktig läckerbit att titta på. Tror nästan att även dom skulle ha en chans i Azerbaijan.
På lördag är det delfinal nr två och jag jobbar. Vet inte hur jag den här gången ska lyckas undgå att få veta resultatet för att kunna se reprisen med samma spänning som ni andra kan göra på lördagskvällen. Mitt yrke gör så att jag ser löpsedlarna skrika ut vilka som gick vidare och de är väldigt svåra att undvika. Men jag får trösta mig med att jag i alla fall får höra låtarna för första gången och bilda mig en uppfattning om det var rätt låtar som gick vidare.
Tyvärr så kan jag inte lägga ut Dead by Aprils låt här eftersom den inte får spelas än men jag har hittat ett annat litet guldkorn från dem som är nästan lika bra.
Titta, lyssna och njut här kommer "Losing you" med Dead by April.