fredag 10 augusti 2012

Farmorlycka = två underbara barnbarn

Idag hade jag den stora förmånen att tillbringa dagen med mina två underbara barnbarn Minéa och Wera. Tyvärr måste jag säga att jag inte har haft lika stor kontakt med Minéa som jag har haft med Wera. Anledningarna till det tänker jag inte gå in på här nu men har känt en stor sorg i hjärtat att jag har hållit på att mista kontakten med mitt äldsta kära barnbarn. Men idag fick jag en bekräftelse på att även om jag inte har varit en fullt närvarande farmor och träffat Minéa så ofta så kanske kanske det i alla fall finns hopp om att tjejen gillar sin farmor ändå. Då undrar ni nu förstås vad som får mig att tro det. Jo det ska jag berätta nu.
Vi var ute på landet idag och jag och mina två busungar till barnbarn var ute på gräsmattan och lekte. Plötsligt kommer Minéa fram till mig och sträcker upp sina armar och vill att jag ska lyfta upp henne. Väl uppe i min famn lägger hon sina smala spinkiga armar runt min hals, lutar sitt huvud mot min kind och ger mig värdens kram, tar bort huvudet kikar på mig och ger mig det gulligaste leendet lägger tillbaka huvudet mot min kind och fortsätter att krama mig. Där och då höll jag nästan på att börja gråta. Älskade unge du ska bara veta hur mycket farmor tycker om dig och här och nu lovar jag dig att ingenting ska få hindra mig från att vara mer delaktig i ditt liv. Minéa, farmor älskar dig så mycket så mycket.