tisdag 18 december 2012

Farmors lilla groda.......

Idag fick jag ett mycket efterlängtat telefonsamtal ända ifrån landet långt borta och inte vilket telefonsamtal som helst det var ett videosamtal med farmors lilla groda. Gissa om jag blev glad och tänk jag kunde låta bli att gråta...... i alla fall så länge som vi pratade. Men längtan efter denna unge blev ännu mer påtaglig nu efter att sätt henne "live". Men jag har räknat ut nu att det är 13 dagar kvar sen så är hela sällskapet hemma på svensk mark och jag kommer att få busa med lilla grodan igen. Jag längtar till den 31/12.....undrar om gänget i landet långt borta också gör det. ;)  Kan man bli något annat än glad när man ser denna lilla tjej.

Bild lånad från Mias blogg /http://sakomdu.blogspot.se/


onsdag 12 december 2012

Då har dagen kommit

I dag är det dagen då jag ska börja jobba igen. Läkarna har kommit fram till att jag kan börja jobba halvtid och då är det bara att lyda och göra det. Själv är jag lite tveksam eftersom jag fortfarande har ont i foten och den känns som en blyklump fortfarande. Men med en snäll chef och snälla arbetskamrater och en mjukstart på 3 timmar så ska det nog gå. Håll tummarna är ni snälla så får ni en rapport i kväll hur det gick.


tisdag 11 december 2012

Phone home.........

Det ryktas om att Anna Book gråter mycket, ofta och för ingenting. Ha, hon har fått en överman. Jag har blivit så väldigt sentimental på gamla dagar. Sen har det väl i och för sig varit lite speciellt sista tiden på grund av det som hände och att min drömresa blev inställd. Det har varit mycket tårar och "tyck synd om mig". Men tårar kan i och för sig betyda mycket. Man kan gråta över sorg, saknad, glädje, rädsla osv. För min del har det sista tiden varit en blandning av saknad och glädje.
Jag är så glad att tekniken ständigt gör framsteg för två dagar i rad så har mina barn ringt hem till mig och pratat ifrån Thailand. Min oro är kostnaden men tydligen finns det något som går att ringa gratis och glad är jag över det. Att få se mina tre fina underbara söner tillsammans och få veta att de har det bra. Det gör mig glad. Men samtidigt så gör det ont och gör mig ledsen för jag vill ju också vara där och uppleva landet långt borta med dem och då kommer det tårar av sorg. Men jag är glad så länge de gör som ET......phone home.


lördag 8 december 2012

23 dagar kvar

sen är farmors lilla groda hemma igen och då hoppas jag att jag är så pass återställd att vi kan busa och leka igen. Men som sagt var det är 23 dagar tills dess och jag får nöja mig så länge med att titta på denna video jag fick dagen före de åkte iväg till Thailand.
Hon är för go........farmors lilla groda.

fredag 7 december 2012

Eckerö T/R

Idag den 7 december skulle jag ha suttit på ett plan ovan molnen på väg till Thailands varma sköna land men så blev det inte i stället hamnade jag i en Volvo med destination Grisslehamn och Eckeröfärjan som tog mig ut på den kalla Össtersjön i stället. Det var dags för  jobbets årliga julbord och det var faktiskt inte fy skam det heller och tänk jag kom utomlands i alla fall om dock bara för några timmar.
Men för att få lite mat så var vi först tvungna att göra rätt för oss och arbeta en stund. Det blev till att skriva en massa julkort med ett budskap om en liten gåva till nästan alla våra kunder och efter det blev det en liten kurs i form av ett spel. Det är kul på jobbet nästan jämt.










Efter kursen så blev det julbord och det var inte fy skam det är synd bara att jag inte kan äta på samma sätt som när jag var yngre men lite jansson, köttbullar och prinskorvar, sill och ett par mackor med julskinka och lite godis hann i alla fall slinka ner i magen innan den sa i från. Gott var det i alla fall.
Jag var ju tvungen att ta några kort på den fina lampan vi hade till bords och ber om ursäkt att det råkade komma med lite personer på bilden också. Jag försökte säga åt Bengt (chefen) Anna, Johanna, Amanda, Anders och Andreas att dom skulle försöka komma ur bild men tyvärr så lyckades det inte riktigt. Ja ja allt kan inte bli perfekt jämt.




Efter vi ätit färdigt så var det dags att storma in i taxfreebutiken och rensa hyllorna. För min del så blev det en parfym och en kasse godis. Spriten och tobaken fick bli kvar på hyllan då jag mycket stolt kan berätta att jag sen tre månader tillbaka har slutat använda sådana onödiga produkter.
Ja sen var vi framme i Grisslehamn och började återfärden till Uppsala igen och jag måste säga att efter den här resan så längtar jag nått otroligt efter att börja jobba igen för vi är ett så härligt gäng som jobbar tillsammans.

torsdag 6 december 2012

Bloggen som tystnade ett tag........

Tänk så fort livet kan svänga och ta nya vändningar. Glädje bytas mot sorg och förtvivlan. Drömmar gå i krasch. Jag är tacksam att allt gick så bra men förtvivlad att jag inte får uppleva den resa som jag planerat så länge och kämpat så mycket för att kunna åka iväg och. få njuta av sol och bad med mina nära och kära.

Söndagen den 16 september var den dagen som mitt liv förändrades och mitt nya liv startade på både gott och ont.
Kvällen innan, lördagen den 15 september, var allting som vanligt. Jag, mina barn med familjer var ute hos mor och far på landet och hade den årliga kräftskivan vi brukar ha. Stämningen var på topp. Vi åkte hem mätta nöjda och belåtna var och en till sitt. Jag gjorde mig ordning för natten och gick och lade mig och somnade ovetandes om den mardröm jag skulle vakna upp till på söndag morgon.

Söndag morgon vaknade jag och kände att det var något som var fel. Mitt högra ben var kallt och väldigt vitt och gjorde lite ont. Tänkte inte så mycket på det utan trodde att jag bara hade kylt det och att det snart skulle bli varmt igen men tiden gick och inget positivt hände utan tvärt om värken ökade. Då fattade jag beslutet att det var dags att ringa yngsta sonen och bli skjutsad upp till Akademiska sjukhuset och få lite vård. Jag tog ingen tandborste med mig för jag skulle ju vara hemma snart igen. Det var ju inget allvarligt det här inte.Trodde jag ja......tänk vad fel jag skulle ha. Det insåg jag om inte annat när vi väl var på plats och det blev full fart på alla sköterskor och det var provtagningar och ekg och en upprepning av att doktorn kommer snart, hon är hemma just nu, tar en halvtimme för henne att komma, hon kommer snart. Ja ja det blir nog bra med det tänkte jag.
Inne på akuten strax efter 17
Räddaren i nöden.     

















Ja så dök då läkaren upp, en mycket bestämd barsk dam som jag i första intrycket fick till att tänka vilken jäkla bitch låt mig va. Varför jag tänkte så? Därför att hon sa rakt ut precis som det var. Att jag hade väntat så länge hemma att de kanske inte kunde rädda min fot och mitt ben. Jag hade nämligen fått ett massivt gäng med blodproppar i mitt ben så det var "dött" ifrån knät ner till tårna. Jag fick snabbt komma upp på en sal där de tvättade mig, satte in droppnål och kateter och förberedde mig för operation. Sen bar det iväg vidare till en tillvaro bestående av operationer, smärta, smärtstillande och mardrömmar.................fortsättning följer.






fredag 7 september 2012

Efter en hel sommar........

och höst fullt av jobb och ingen semester så kommer belöningen att komma,

Idag är det fredagen den 7 september. Om exakt 3 månader fredagen den 7 december sitter jag så här dags på flygplanet med destination Bangkok Thailand, förväntansfull. Resan till landet långtbort har äntligen börjat.
Vägen dit har varit lång och krokig och ibland har man slitit sitt hår i förtvivlan och tänkt att det här kommer aldrig att gå vägen jag kommer aldrig att komma iväg på den här resan. Men så helt plötsligt var flygbiljetten beställd, betald och klar. Okej tänkte jag nu kommer jag i alla fall dit och hem. Hotell skulle vi boka senare. Nu har vi jagat hotell ett bra tag men det är svårt när sex viljor ska vara med och bestämma. Det får inte vara för dyrt, inte ligga så ensligt och inte ha "sällskapsresekänsla. Men optimist som jag är...hm....så ordnar sig nog den saken också så småningom. Annars får det väl bli en solstol på stranden att sova i.
Vi har delat upp resan i små etapper för att hinna med så många ställen som möjligt. Vi kommer att starta med några dagar i Bangkok för lite shopping och insupa lite storstadsliv (hotell ej bokat just nu, parkbänk ett alternativ kanske) Efter det åker vi till Hua Hin och är där i ca fem dagar för att vila, sola och gå på nattmarknad (lån av hus eventuellt annars hotell som ej är bokat än) När vi har vilat upp oss så flyger vi till Phuket och tar båten över till ön Phi Phi Island för att insupa ännu mer lugn och ro på en ö där det inte finns någon motortrafik överhuvudtaget ( trot eller ej men här har vi bokat ett hotell) om jag minns rätt ska vi vara där i tre eller fyra dagar. Resan avslutar vi sen i Phuket där vi bland annat ska fira julen och äta julmiddag på en restaurang som heter Two Chefs. Hemresan sker den 31 december och planet landar runt kl 6 på morgonen så det är bara att åka hem och vila några timmar så kan vi fira in det nya året på hemmaplan, solbruna och utvilade.
Ni kanske förstår efter det jag skrivit att jag längtar något enormt efter att det ska bli den 7 december snart gärna idag men är väl tyvärr för mycket begärt.


Om 3 månader är det min tur att ligga med fötterna i vattnet ;)



fredag 10 augusti 2012

Farmorlycka = två underbara barnbarn

Idag hade jag den stora förmånen att tillbringa dagen med mina två underbara barnbarn Minéa och Wera. Tyvärr måste jag säga att jag inte har haft lika stor kontakt med Minéa som jag har haft med Wera. Anledningarna till det tänker jag inte gå in på här nu men har känt en stor sorg i hjärtat att jag har hållit på att mista kontakten med mitt äldsta kära barnbarn. Men idag fick jag en bekräftelse på att även om jag inte har varit en fullt närvarande farmor och träffat Minéa så ofta så kanske kanske det i alla fall finns hopp om att tjejen gillar sin farmor ändå. Då undrar ni nu förstås vad som får mig att tro det. Jo det ska jag berätta nu.
Vi var ute på landet idag och jag och mina två busungar till barnbarn var ute på gräsmattan och lekte. Plötsligt kommer Minéa fram till mig och sträcker upp sina armar och vill att jag ska lyfta upp henne. Väl uppe i min famn lägger hon sina smala spinkiga armar runt min hals, lutar sitt huvud mot min kind och ger mig värdens kram, tar bort huvudet kikar på mig och ger mig det gulligaste leendet lägger tillbaka huvudet mot min kind och fortsätter att krama mig. Där och då höll jag nästan på att börja gråta. Älskade unge du ska bara veta hur mycket farmor tycker om dig och här och nu lovar jag dig att ingenting ska få hindra mig från att vara mer delaktig i ditt liv. Minéa, farmor älskar dig så mycket så mycket.


fredag 20 juli 2012

Balsam för själen

och en trött kropp.
Igår pinade jag mig igenom ett åtta timmarspass på jobbet med en högersida som värkte och inte ville hänga med riktigt och en mage som inte var snäll med en lätt illamående som följd. När jag slutade för dagen så kände jag inte för att åka hem. Handlade korv, korvbröd och alla tänkbara tillbehör man behöver satte mig i bilen och styrde kosan ut mot paradiset Ekeby by och mamma och pappa. Grillade korv och myste några timmar så gått det gick för alla mygg. Jag kände när jag åkte hem att det var precis det här som behövdes. Säger bara det, lantluft är bra för själen.

tisdag 17 juli 2012

Varför förstöra

en skön slappardag med att ställa sig vid spisen och laga mat när man kan överlåta den delen till Ibbe med personal på Gamlisgrillen & pizzeria. Slipper diska dessutom en klar bonus. :)

Godmorgon Sverige och Världen

Ledig dag och det är så härligt att få sova ut en morgon.. Samla nya krafter för att orka med. Men nu måste jag nog rycka upp mig och få något gjort kan ju inte sova bort hela dagen. Nu på med kaffebryggaren så jag kvicknar till och börja  planera dagen. Det ser ut som att det skulle kunna bli en solig dag idag. Ses senare.......om jag inte somnar om. :)

söndag 15 juli 2012

Filmstund

När jag kom hem från jobbet idag så la jag mig på soffan och hamnade i total koma på en gång. Orkade inte svara i telefonen, orkade inte äta orkade ingenting ville bara sova. Huvudet bultade och kroppen värkte. Resultatet att efter nästan fem timmars sömn så är jag nu ganska så klarvaken men dock mår jag fortfarande inte så bra. Tänkte därför nu krypa ihop under täcket igen och försöka koppla av med en film. Ska bli intressant och se om jag hinner se slutet innan jag faller i sömn igen. I morgon blir det en ny spännande dag på jobbet oavsett om jag fortfarande är sjuk eller ej.

Alla sjukdomar undanbedes vänligt men bestämt.

Idag känner jag mig lika grå och ruggig som vädret är ute. Alla ordinarie utom en har gått på semester så jag har inte tid eller möjlighet att bli sjuk nu. Skulle jag bli det vet jag en som inte skulle bli glad. Han skulle få det riktigt tufft med alla beställningar och saker som måste göras. Så nu ska jag åka hem och dra täcket över huvudet och kurera mig tills i morgon. Håll tummarna att det går vägen.

lördag 7 juli 2012

Den årliga träffen

Igår var det dags igen för Cinas och min årliga ut-och-äta-dricka öl kväll.
Vi träffas inte så ofta nu för tiden och pratar inte alls lika mycket i telefon nu som förr men vi har bestämt att åtminstone en gång om året och då gärna på sommaren försöka träffas och prata av oss över en bit mat och en eller två eller flera öl.
Vi började kvällen på den grekiska restaurangen Tzatziki där vi lyckades få ett bord på deras uteservering som är väldigt poppis bland alla Uppsalabor.
Till förrätt delade vi på en tallrik Tzatziki. Till huvudrätt åt Cina; Fileto Rollo Gemisto (Fläskfilérullader med rödvinssås och tzatziki, klyftpotatis) och jag åt Souvlaki Fileto (Grekisk grillspett, serveras med pitabröd, tomatsås, tzatziki och klyftpotatis) Dryck blev en grekisk öl som hette Mythos. Till efterrätt åt vi chokladtårta med hallonsås, grädde och drack till det en kopp kaffe.
Vi satt en lång stund och njöt och pratade men efter ett tag så ledsnade vi för hur mysigt det än är där så  kändes det lite som att sitta i en sardinlåda. Så vi bestämde oss för att dra vidare.

Vi började våran vandring utmed Fyrisån ner mot Islandsbron. Kvällen var behagligt varm och ingen av oss kände för att åka hem så vi gick ner till Framfickan och kollade läget. Vi som var ute efter att bara sitta och prata och umgås över ytterligare ett par öl hittade ett undanskymt bord (misstänker att vi snodde personalens andningshål, de sneglade i alla fall lite när de gick förbi) där vi satte oss och började uppdatera våra Facebookar och pratade. Efter en liten stund så fick vi trevligt sällskap av Mia som hade varit på Flustret och nu var på väg hem. När kvällen var som roligast kom vi på att vi kanske skulle ta och försöka ta oss hem eftersom vi skulle åka buss och inte visste riktigt när de slutade gå. Så två lite lätt salongsberusade "tanter" skildes åt vid centralen med ett löfte om att vi inte den här gången skulle vänta så länge som ett år innan nästa träff. Kanske det blir redan i augusti för då är Magnus Uggla på Flustret. Vi får se om "tanterna" orkar med en utekväll till samma år.

lördag 26 maj 2012

Tre månaders bloggtorka är kanske över nu.......

Det har som vanligt inte funnits brist på saker att skriva men det har funnits brist på ork och lust att skriva. Nu tänkte jag göra ett försök igen och vi får se hur länge det håller den här gången. Nackdelen med sådana här långa uppehåll är att man nog har tappat sina trogna läsare och man får börja om och kämpa och försöka  lura hit er igen. Hoppas att jag lyckas men förstår er att det kan inte ha varit så kul och komma in och se samma inlägg ligga framme dag ut och dag in.

Det är som sagt mycket som har hänt men det får nog stanna där i dåtiden för annars skulle detta blogginlägg bli så långt så långt och det tror jag inte att ni skulle orka att läsa i alla fall och vissa saker är dessutom av så privat natur att jag i alla fall inte kan skriva om det här. :) Utan jag tycker att vi börjar lite försiktigt med gårdagen.

Lite information först. Jag har haft semester den här veckan och anledningen till det är att jag är en slavisk schlagernörd och insåg att det var lättare att ta semester i stället för att krångla och försöka byta pass med någon annan de tre kvällar som det är schlager. Jag har haft en väldig tur med vädret sol alla dagar men inte har jag tagit vara på det nä då jag har suttit inne och tråkat mig. Men så nu i slutet på veckan så kom jag på att jag kanske skulle göra något kul också, försöka komma ut ur min grotta och se lite människor.

Så fredagen fick bli en "nu ska jag plåga mina medmänniskors"-dag. Jag började med att åka till mitt kära äldsta barnbarn Minéa som idag (lördag) åker med sin mamma till Turkiet. Jag hade sådan tur att jag prickade in mitt besök med att jag kom precis när dom skulle beställa pizza så då slapp jag tänka på maten i alla fall. Det var (jag skäms) ett bra tag sen jag träffade Minéa och hon hade blivit så stor och vilket ordföråd hon hade fått och vad väl hon använde det dessutom jag tror inte hon var tyst många sekunder. :) Dessutom är hon en väldigt busig tjej och sitter inte still många sekunder. Det var så kul att träffa henne och jag lovade mig själv att det inte ska dröja lika länge innan vi träffas igen. Innan jag åkte vidare så var jag barnvakt en liten stund så att Lisen kunde gå ut med Tjabo (Chrille hade åkt till jobbet) vi bänkade oss i soffan och tittade på Emil och innan avsnittet var slut hade jag "lärt" henne att säga Emiiiiiiiiil, förgrymmade unge och det lät så gulligt när hon sa det.
Efte en kram och ett x antal slängkyssar så for jag vidare........


Nu var det dags för min kära kamrat och nästgårdsgranne som skulle få ett besök av mig. Jag var lite sent ute så jag åkte direkt dit och parkerade bilen på gästparkeringen. Vilket kändes lite slappt från min sida eftersom min egen parkering ligger bara några hundra meter bort och det beslutet höll på att bli ett väldigt dumt beslut men allt går ju att lösa visade det sig sen. :)
Väl hemma hos Karin så gjorde jag som jag brukar slog ner min breda röv i en av hennes sköna solstolar på balkongen och andades ut och ett lugn lade sig öve mig.....nu var jag där jag känner mig hemma och trivs så bra. Efter att vi suttit och pratat i mun på varandra ett tag så säger Karin vill du ha lite vin. Äh.....jaha....äh......du jag har bilen med mig blev mitt fåniga svar. Och nu kommer det som är lite roligt med det hela. I stället för att jag tar bilen och kör hem den till mig och sen går tillbaka till Karin så går jag ut och flyttar bilen från gästparkeringen (som jag måste betala för) till Karins parkeringsplats. Sen var det frittfram att dricka vin för att säga nej tack jag kör fanns inte på kartan att jag skulle säga. Resten av kvällen gick i vinet och tjattrets tecken och jag hade en väldigt trevlig fredagskväll.

Framåt småtimmarna började jag min vandring hem lite lätt rund under fötterna och njöt av den ljumma sommarnatten.
När jag väl var hemma och gick och la mig så märkte jag att det måste ha varit någon hemma hos mig och busat. Sängen gungade, så..............

Vem i tusan hade satt medar på min säng????

måndag 27 februari 2012

Idag är det ingen vanlig dag

för idag är det  MiNèAs födelsedag. Lilltjejen bli 2 år idag. Tänk vad tiden går fort. För två år sedan blev jag väckt mitt i natten av ett telefonsamtal från sonen som ville att jag skulle skjutsa upp dem till BB. Jag tror aldrig att jag har vaknat till så fort någon mer gång efter det  och inte fått på mig kläderna så fort heller någon mer gång. Vi börjar från början.

Den 27 Februari 2010 föddes mitt första barnbarn MiNéA på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Farmor var så stolt och glad över sitt första barnbarn


Och nu har hon gått och blivit hela 2 år gammal.


Mitt älskade lilla hjärtegull. 
Farmor älskar dig så


Så ett stort fyrfaldig leve till denna lilla underbara tjej vill jag nu utbringa. Hon leve:
Hurra hurra hurra hurra.
Hoppas att du får en helt underbar dag med många presenter, en fin tårta och frukost på sängen. 
Grattis hjärtat 
önskar
Farmor.


tisdag 21 februari 2012

fredag 10 februari 2012

En timmes oro

Igår skulle jag till Andreas och äta lite mat och sedan skulle vi ut och övningsköra.
Han jobbar just nu i Stockholm så vi bestämde att han skulle ringa när de åkte därifrån så att jag skulle veta på ett ungefär när han skulle komma hem.

Han ringde strax efter klockan 16 och följande samtal utspelade sig:
- Anne-Marie
- Hej det är Andreas, vi åker nu.
- Okej när tror du att ni är tillbaka i Uppsala då ungefär?
- Vet inte men jag ringer igen när vi närmar oss Uppsala........du förresten, jag fick sparken idag. Hej
Det säger klick i telefonen.

Där sitter jag och stirrar på en tyst mobil.  Min första tanke är: F-n och han som inte är med i A-kassan. Sen börjar det snurra i hjärnkontoret. Hur blir det nu med körkortet? Kan han ha lägenheten kvar? Kommer han att få lov att flytta hem igen? Hur lätt är det att få ett nytt jobb just nu? o.s.v.

Samtal två kommer efter ca 1 timme.
- Anne-Marie
- Vi är vid Ikea just nu så du kan börja rulla iväg till mig nu.
- Men du är det sant att du fått sparken.
- Ja
-Men hur blir det nu då?
- Äh det är lugnt. Det ordnar sig.
- Men.....
Sonen avbryter
-Du vi snackar om det där när du kommer. Hej
Återigen säger det klick i luren.

När jag väl är på plats hemma hos sonen så berättar han att han än så länge bara är varslad men att han är glad att det här hände. För att i stället för att bryta ihop över uppsägningen så lyfte han luren och ringde sin gamla chef Göran som han hellre vill jobba hos och kollade läget och fick veta att han om ett par veckor kan få börja hos honom igen. Och nu måste han bara helt enkelt ta sitt körkort för på den firman står det en firmabil och väntar på honom.
Så min oro för framtiden var helt obefogad och det hade jag väl kunnat räkna ut med värdens bästa målarkludd till son.


onsdag 8 februari 2012

Nu har spektaklet börjat igen.......

De som känner mig vet att jag är lite av en schlagernörd men har ett arbete som gör att jag inte kan följa melodifestivalen så  slaviskt som jag egentligen vill.
I lördags var det första deltävlingen och jag jobbade naturligtvis och fick vackert vänta till reprisen sent på söndagskvällen. Inte så kul att titta på när man redan vet vilka som gick till finalen och andra chansen men jag fick i alla fall höra alla låtarna för första gången.
Efter att lyssnat igenom hela startfältet så kan jag bara konstatera att svenska folket hade skickat iväg rätt låtar både till finalen och andra chansen.
Loreens framträdande och låten Euphoria fick mig nästan att gråta. Hon framförde den på ett mycket bra sätt och låten var kanon. Nästan så jag kan tycka att de inte behöver köra fler deltävlingar utan skicka den direkt till Azerbaijan.
Sean Banans låt kan ju diskuteras. Kul trallvänlig dagispoplåt som inte skulle ha en chans i den stora melodifestivalen men jag har alltid varit lite svag för udda låtar. Så det var okej att han kom till andra chansen där det nog tyvärr blir stopp för honom.
Thorsten Flinck, ja vad ska man säga. Efter hans klavertramp med klappen på rumpan så törs man väl inte säga att man tycker om honom. Han är en väldigt speciell person som man antingen älskar eller hatar. Hans låt var bra och jag är glad att han fick en andra chans. Åter igen min smak för udda låtar.
Men det som överraskade mig mest var att jag föll som en fura för hårdrockbandet Dead by April. 
Jag har aldrig gillat hårdrock och kommer nog aldrig att göra det heller men jag är fruktansvärt svag för deras ballader. För är det något som de flesta hårdrocksgrupper kan så är det sjunga ballader. Dead by April inget undantag. Dessutom så var sångaren Zandro Santiago en riktig läckerbit att titta på. Tror nästan att även dom skulle ha en chans i Azerbaijan.
På lördag är det delfinal nr två och jag jobbar. Vet inte hur jag den här gången ska lyckas undgå att få veta resultatet för att kunna se reprisen med samma spänning som ni andra kan göra på lördagskvällen. Mitt yrke gör så att jag ser löpsedlarna skrika ut vilka som gick vidare och de är väldigt svåra att undvika. Men jag får trösta mig med att jag i alla fall får höra låtarna för första gången och bilda mig en uppfattning om det var rätt låtar som gick vidare.
Tyvärr så kan jag inte lägga ut Dead by Aprils låt här eftersom den inte får spelas än men jag har hittat ett annat litet guldkorn från dem som är nästan lika bra.
Titta, lyssna och njut här kommer "Losing you" med Dead by April.



torsdag 26 januari 2012

Ett dagenefter inlägg......

Igår den 25 januari fyllde värdens bästa av tre 29 år, Christoffer "Chrille" Åberg, the one and only, och mamma hade mage att jobba i stället för att fira grabben. Vilket sätt hon har. Men vi får ta igen det snart och som man säger bättre sent en aldrig, eller hur?
Tänk att det blev ordning på den lilla snorungen också. Sambo med fina Lisen, underbar pappa till lilla Minéa och jobb. Det trodde jag  inte när jag  slet mitt håret i förtvivlan och undrade vad ungen höll på med i tonåren. Några små gråa hårstrån hann det bli. Men men det var då det......nu är det nu och som sagt var våran lilla Alfons Åberg fyllde 29 år i går och då utbringar vi ett litet försenat fyrfaldigt leve för grabben han leve



Hurra Hurra
Hurra Hurra






Hoppas att du fick en riktigt mysig och underbar födelsedag och att det var många som kom och grattade dig.
Jag hoppas att du inte blev allt för ledsen att mamsen uteblev. 
Ett stort försenat grattis och massor av kramar till dig min älskade son nu jag ger dig i stället. Ses snart med ett eget litet tårtkalas för oss själva. 




tisdag 24 januari 2012

Hallå helgen vart tog du vägen

Helgen försvann med en rasande fart. Var för en gångs skull ledig i tre dagar. Hade lagt upp en plan vad jag skulle hinna med. Tvätta, städa, laga god mat, besöka mina söner m m. Men vad var det som hände här då......ingenting. Tvättade gjorde jag i och för sig i fredags men det hade nog inte blivit gjort om inte Andreas hade behövt få lite tvätthjälp. Och i lördags var jag i och för sig och besökte Robert men det hade nog inte blivit av om han inte ringt och kommit och hämtat mig.
Mitt nya jag har blivit en riktig soffpotatis mot vad jag hade tänkt att det skulle bli. Nu får jag ta och skärpa mig och se till att rycka upp mig och få något gjort. Det här håller inte längre.
Okej jag börjar mitt nya jag från och med nu....eller......nej jag väntar tills i morgon eller kanske nästa vecka. Ja vi får se hur det blir. Bra så va?



söndag 22 januari 2012

En liten kvällsutflykt till Norrtäljegatan

I går kväll ringde min mobil, det var äldsta sonen Robert. Han var i krokarna och frågade om han skulle komma och hämta mig om jag ville komma och titta på deras nya lägenhet. Behövde inte ens tänka en sekund utan jag sa ja direkt utan att tänka mig för. När jag lagt på fick jag brott. Glömde ju i hastigheten att min lördag hade gått i soffpotatisens tecken. Varken duschat eller klätt på mig utan jag hasade runt i mysbyxor och ett linne. Det fick bli en snabbtvätt och ett lika snabbt byte till lite finare kläder.
Sonen kom och i bilen fick jag veta att vi först skulle åka till gamla lägenheten och hämta det sista. Trots att jag inte har bott i den lägenheten så kändes det lite vemodigt och komma dit och se den tömd på alla möbler och saker. Vart nästan lite tårögd när vi tillslut stuvade in det sista i hissen och för min del åkte en sista gång ner i hissen.
Efter det gjorde vi en avstickare till Willy`s och handlade lite sen var det dags och vi begav oss till Norrtäljegatan. 
När vi väl var framme, efter att snurrat runt i kvarteren efter en parkeringsplats, så fick jag äntligen se lägenheten och blev kär direkt. Vilken fin lägenhet de har fått tag på. Det rum jag föll pladask för var köket. Jodå resten av lägenheten var också fin men det var något speciellt med köket som jag just nu inte kan sätta fingret på vad det var. Blev nästan lite avundsjuk för en stund. Jag hade tagit med mig kameran men insåg att jag inte skulle göra lägenheten rättvis med att ta några foton eftersom de inte hade fått någon ordning än. (De hade flyttat dit alla saker på dagen) Det stod flyttkartonger överallt och alla möbler var inte på plats. Så jag får foto vid nästa besök i stället.
En som verkar gilla flytten var lilla Wera. Äntligen har hon fått ett eget rum där hon kan ha sina saker så slipper mamma och pappa ha dem överallt i lägenheten. Hon sken som en sol när jag kom och visade mig direkt var hennes rum låg. Wera fick ett bord och två stolar av mig och Ikeas barnkök av mormor och morfar i julklapp. Klokt nog så väntade Robert och Mia med att bygga ihop det tills det var dags att flytta. Igår byggde vi ihop Ikeaköket och jag säger bara det varför krånglar Ikea till sina beskrivningar så till den milda grad? Nåja efter lite krångel och bök så blev det klart så nu kan Wera bjuda på mat och kaffe och diska efter sina besökare. 
Efter lite lek och bus så var det dags för lillskruttan att premiärinviga sitt nya rum. På med pyjamasen, fram med vällingflaskan sen sa hon godnatt till farmor och somnade så snällt i sin säng. Undrar hur hon reagerade och tänkte i morse när hon vaknade i sitt egna rum?
Jag var kvar en liten stund efter det men sen började jag också känna mig trött så Robert skjutsade hem mig till min tråkiga, tysta lägenhet. :)


Porten till paradiset.
5 flyttgubbar och deras last.




Målet är snart nått.....

Jag har tidigare skrivit här och berömt min son för den stora bedriften han har genomfört i mina ögon mätt.
Det har snart gått ett år sedan han började sin viktnedgång och har nu "bara" 2 kg kvar att gå ner till sin idealvikt. Lite ändring i kosten och träning har varit medicinen.
Jag glömmer aldrig första gången han kom hem efter första löprundan. Han var ute i fem minuter och kom hem trött och flåsande.
Men inte gav han sig för det. Sakta men säkert har han byggt upp konditionen från noll till att nu lätt springa milen utan den minsta ansträngning.
Jag glömmer aldrig den första gången han tog tid på sig att komma hem och jag ringer oroligt och frågar om något hänt och får till svar, nej jag springer fortfarande.
Han har blivit så smal och fin nu. Knappt så att jag känner igen honom.
Jag glömmer aldrig när jag en eftermiddag skulle hämta honom hemma på hans gata. Jag svänger in och det kommer en kille och går emot mig. Jag tänkte köra förbi men var tvungen att tvärnita för det var ju min son.
Nu har han börjat träna på gym också. Flera dagar i veckan. Kraftkällan på Gränby Centrum.
När jag var och hälsade på honom en snabbis i fredags drog han upp tröjan och sa leendes:
- Mamma, ser du mina två första magrutor?
Hm.....nä det kunde jag inte. :)
Jag är i alla fall glad och väldigt stolt över min son som ifrån varit en riktig soffpotatis nu blivit en kille som äter rätt och tränar. Han har blivit som en helt ny människa. Synd bara att det inte är något som smittar för jag skulle nog också behöva gå ner x antal kilo och träna upp flåset en hel del.

Här kommer det några foton på snyggo.



















fredag 20 januari 2012

När behovet är som störst .............

Jag bor i en lägenhet i en bostadsrättsförening. Våran tvättstuga är fristående och ligger en bra bit ifrån min lägenhet. Eftersom min kära tvättmaskin behagade sluta fungera för x antal år sedan så är jag tvungen att nyttja den om jag vill ha rena kläder på mig. Ingen big deal med det om det inte vore för att våran bostadsrättsförening bestämt att vi inte får använda toaletten i tvättstugan och låst den med ett gigantiskt stort hänglås.  Anledningen till det har de uppgett som att det är någon/några som har missbrukat användandet av den.
Nu är det så här att jag har en sjukdom (Crohns) som gör att jag är i stort behov av att ha tillgång till en toalett ganska så omgående när nöden slår till. Man kan säga att ibland blir det riktiga akutfall så att säga. Och man kan säga som så att när det händer när jag är i tvättstugan så känns vägen hem väldigt, väldigt lång.
Därför skulle jag nu vilja ge min Bf Bläckhornet ett stort fång av ris och taggiga tistlar för att jag och andra som sköter oss inte får har tillgång till toaletten i våran tvättstuga.

Nöden har ingen lag. Ge oss tillbaka våran tvättstugetoalett.

9 dagar av längtan och väntan är äntligen över

Här har det varit tyst allt för länge tycker jag. Måste ändra på det nu.
Den 10 januari ville inte min gamla dator vara med längre. Bildskärmen blev svart och surrandet från datorn försvann. Det blev mörkt och tyst här i lägenheten. Min dator ville inte vara med längre. Jag visste innan att jag är databeroende men att jag är så beroende som jag är visste jag inte.
Men efter nio långa dagar med grava abstinensbesvär och längtan att få ge mig ut i internets magiska värd så är jag återigen ägare till en dator. Den här gången blev det en liten smidig bärbar, lite lätt begagnad, men jätte, jätte fin. Och vem har hjälpt mig att fixa den då....hm....kan det vara så att det är min goda vän och tillika arbetskamrat Anders....jo men visst är det det.Under de år vi har känt varandra så har han hjälpt mig otaliga gånger med att fixa mina datorer som har en tendens att inte vilja hänga med så länge. Vet inte och törs inte tänka på hur många dagar, nätter och timmar han har lagt ner på de små odjuren. Men jag har varit så glad och tacksam för varje gång som han har orkat ställa upp. Men Anders, om du läser det här, jag lovar att det här var sista gången som du behövde hjälpa mig.......tror jag. Vet inte riktigt hur jag ska kunna gottgöra dig för allt slit du har haft, men jag ska försöka att tänka ut något i alla fall.
Nu ska jag bara försöka hitta inspirationen för att blogga igen så är ordningen återställd.
Har jag missat att tala om att jag har en dator igen? ;)


tisdag 3 januari 2012

En liten observation.......


Många koppar 


 

Massor av

 Slutar alltid med många

Varför??? 
Jag gillar ju att doppa pepparkakor i kaffe och äta, massor. Varför???