Bloggen som tystnade ett tag........

Tänk så fort livet kan svänga och ta nya vändningar. Glädje bytas mot sorg och förtvivlan. Drömmar gå i krasch. Jag är tacksam att allt gick så bra men förtvivlad att jag inte får uppleva den resa som jag planerat så länge och kämpat så mycket för att kunna åka iväg och. få njuta av sol och bad med mina nära och kära.

Söndagen den 16 september var den dagen som mitt liv förändrades och mitt nya liv startade på både gott och ont.
Kvällen innan, lördagen den 15 september, var allting som vanligt. Jag, mina barn med familjer var ute hos mor och far på landet och hade den årliga kräftskivan vi brukar ha. Stämningen var på topp. Vi åkte hem mätta nöjda och belåtna var och en till sitt. Jag gjorde mig ordning för natten och gick och lade mig och somnade ovetandes om den mardröm jag skulle vakna upp till på söndag morgon.

Söndag morgon vaknade jag och kände att det var något som var fel. Mitt högra ben var kallt och väldigt vitt och gjorde lite ont. Tänkte inte så mycket på det utan trodde att jag bara hade kylt det och att det snart skulle bli varmt igen men tiden gick och inget positivt hände utan tvärt om värken ökade. Då fattade jag beslutet att det var dags att ringa yngsta sonen och bli skjutsad upp till Akademiska sjukhuset och få lite vård. Jag tog ingen tandborste med mig för jag skulle ju vara hemma snart igen. Det var ju inget allvarligt det här inte.Trodde jag ja......tänk vad fel jag skulle ha. Det insåg jag om inte annat när vi väl var på plats och det blev full fart på alla sköterskor och det var provtagningar och ekg och en upprepning av att doktorn kommer snart, hon är hemma just nu, tar en halvtimme för henne att komma, hon kommer snart. Ja ja det blir nog bra med det tänkte jag.

Inne på akuten strax efter 17

Räddaren i nöden.

 

 

 

 

 

Ja så dök då läkaren upp, en mycket bestämd barsk dam som jag i första intrycket fick till att tänka vilken jäkla bitch låt mig va. Varför jag tänkte så? Därför att hon sa rakt ut precis som det var. Att jag hade väntat så länge hemma att de kanske inte kunde rädda min fot och mitt ben. Jag hade nämligen fått ett massivt gäng med blodproppar i mitt ben så det var "dött" ifrån knät ner till tårna. Jag fick snabbt komma upp på en sal där de tvättade mig, satte in droppnål och kateter och förberedde mig för operation. Sen bar det iväg vidare till en tillvaro bestående av operationer, smärta, smärtstillande och mardrömmar.................fortsättning följer.