Idag är det ingen vanlig dag för idag är det "lilla gummans" dag.........

Den 23 september 2010 föddes det ett litet flickebarn på Akademiska Sjukhuset i Uppsala

Hon döptes till Wera-Nicole

I dag den 23 september 2011 fyller denna underbara lilla tjej 1år.

 Det måste firas med pompa och ståt.

"Ja må hon leva, Ja må hon leva, ja må hon leva ut i hundrade år och ja visst ska hon leva ja visst ska hon leva ja visst ska hon leva ut i hundrade år"

 

 Ett fyrfaldig leve för födelsedagsbarnet 

hon leve

"hipp hipp hurra hurra hurra hurraaaaa"

Grattis hjärtat på födelsedagen

önskar 

farmor.

Barnvaktspassning med finbesök på Bävernsgränd

Mitt äldsta barnbarn Minéa blir 1 år och 7 månader den 27 februari och mitt minsta barnbarn Wera blir 1 år på fredag den 23 september. Mina två äldsta söner har en och samma gudmor som har tjatat och tjatat sen första barnbarnet föddes om att hon vill träffa dem och jag har lovat att fixa en träff med dem. Nu har äntligen ett av besöken blivit av i alla fall men som sagt var det tog tid innan det blev av.

Jag var barnvakt åt Wera igår och när jag blev tillfrågad om jag kunde vara det så kom jag på att Carina (gudmodern) var ledig på onsdagar så jag skickade ett sms och frågade om hon hade lust att komma och hälsa på. Jag fick ett svar tillbaka där det stod med stora bokstäver bara ett ord. JAAA.
Carina kom och Wera var först lite avvaktande och blyg och ville hälst sitta i farmors knä men efter bara ett litet kort tag så var isen bruten och Carina accepterad.

Carinas snören i tröjan är intressanta att leka med.

En liten snabbkoll om farmor är kvar.

Det var en lång dags färd mot natt igår och det var en ganska så trött farmor som satte sig på bussen kl halv sju på kvällen för att ta sig hem. Trött men trött på det där sköna sättet efter att tillbringat en hel dag med Wera med bus och tafatt lekar som det stående inslaget hela dagen. Tyvärr så regnade det  så vi kunde inte gå ut som jag hade planerat men två korta turer ner på gården blev det i alla fall. Sen vet jag inte riktigt vad Mia menar i sin blogg att Wera stökar till med blöjor och skor det märkte jag inget av snarare gick hon fram som en damsugare på golvet och gjorde rent hus av allt hon hittade.
Sen att skostället såg ut så här när jag gick hem kan jag inte förstå när hon hann med att fixa till.

Lånat bilden från Mias blogg

Martin Björk.....ögongodis.

Mitt favoritprogram på morgonen är Vakna! Med The Voice som sänds mellan 6.30-09.00 på Kanal 5. Favoriten i programmet är Martin Björk så sjukt söt och sexig. Nu har han antagit en utmaning och gjort en video där han försöker att bjuda ut Jennifer Aniston på en date. Frågan är kommer han att lyckas eller inte.  Det är inte bara på skoj dom har gjort det här utan för varje krona som visning av videon på Youtube ger skänker dom till de svältande barnen i Afrika. Jag säger bara lycka till Martin och hoppas att Jennifer nappar skulle vara så himla kul.

Lisbet Malm 65 år ......en riktig svensk hjälte.

En riktigt tuff tant skulle jag vilja säga klart värd att omnämnas. Hur många skulle våga gå mellan i ett knivbråk ensam mot tre stycken män? Handen upp.

"Inlåsta" på jobbet.

Jag jobbade igår kväll tillsammans med Anna. Kvällen gick sin gilla gång med mycket kunder och annat jobb. Vi stänger kl 21.00 och nu var det dags att låsa dörrarna. Anna ropade på mig och gav mig den lilla nyckeln som vi använder för att ställa in läget på dörren för in eller utgång eller stängt läge. Jag ber Anna om nycklarna som vi låser dörren med och hon bara tittar på mig med förvånad min.
-Har inte du nycklarna? frågar Anna mig
-Nej jag har inga nycklar. Har inte du dem? svarar jag Anna.
-Du skämtar. Har vi inga nycklar. säger Anna då med en suck.
-Nej jag har hela kvällen trott att du har haft dem eftersom du började före mig. svarar jag.
Nu börjar vi att känna en lätt panik. Hur ska vi lösa det här delikata problemet? Vem är det som har nycklar och vem ska vi ringa till?
Vi börjar med den som bor närmast av dem som brukar ha nycklar, Anders. Men det visade sig att han hade inte tagit nycklarna för att vi skulle ha dem till kvällen, Då var det bara att ringa till stackars chefen som fick sätta sig i bilen och åka till butiken och släppa ut oss och låsa dörrarna. En skön liten utflykt på några mil på kvällskvisten för våran snälla chef.
En kul grej till som hände var att meddans vi stod och diskuterade vårat nyckelproblem så var det två utländska killar som lyckades komma in i butiken och Anna direkt på dem och förklarade att vi hade stängt......på ENGELSKA och dom ber om ursäkt på engelska och går ut. Vi tittar på varandra och skrattar. Varför pratade hon helt plötsligt engelska med killarna?
Något mindre kul som hände denna kväll var att jag hade tagit med mig Andreas jobbkläder för att tvätta dem och glömmer dem kvar på jobbet. Hur kul var det då?
Kontentan av allt detta är kolla alltid att nycklar finns och glöm inte minnet hemma.

Här knyts det vänskapsband.......

Min son Andreas är inte helt bekväm än i rollen som farbror till lilla Wera. Men igår kväll när vi var där på middag så tog Wera första kontakten och jag tror det ser ut som att det skulle kunna bli en riktigt bra relation mellan dessa två. Även om det verkar som att Wera har en lite tuff kamp att kämpa mot tv:n som just nu lockar lite mer för Andreas del. Lägg märke till den beskyddande armen som Andreas håller upp. :)

Finns det någon form av liv efter döden?

Jag är inte direkt en troende person och jag tror inte på att det finns ett liv efter döden. Har ibland tittat på "Det okända" på tv:n men oftast bara sett det som lite ruffel och båg. Men efter en händelse för några dagar sedan så börjar jag att mer och mer fundera på att det kanske i alla fall finns någon form av kommunikation efter döden eller jag vill i alla fall tro att det gör det.
Om jag nu har några av mina kollegor som läsare så kommer de att veta vem jag berättar om men jag tänker inte nämna personen vid namn eller lämna ut något som kan leda till att någon annan kan lista ut vem personen är.
På mitt jobb så kommer kunderna och går. De flesta förblir ett okänt ansikte som jag bara säger hej till men det finns några få kunder som man blir lite mer "kompis" med. Han (ja det är en han) var en sådan kund. Han kom nästan in dagligen och handlade. I början så var det mest väder och vind vi pratade om eller att han hade mycket att göra på jobbet (han var egen företagare). Han hade ett snarlikt yrke som min son utbildade sig till och när han fick veta det så frågade han mig nästan varje gång han var in hur det gick för honom. Ja åren gick och plötsligt så gick det en period när han inte kom in så ofta och man märkte en förändring hos honom. Han hade gått ner något otroligt i vikt. Jag var inte så bekant med honom att jag vågade fråga vad som hade hänt utan det gick en tid men till slut tog min "nyfikenhet" över och jag tog mig mod och frågade om han hade bantat vilket jag tyckte i så fall var onödigt för han var inte tjock innan. Men då berättade han att han varit sjuk och därför gått ner i vikt. Då hoppades man att det inte var något allvarligt men efter ett tag så fick jag veta att han hade cancer. Men även då blundade man lite för att det skulle vara så allvarligt viss cancer kan man ju bota. Men tiden gick och jag såg hur han blev sämre och sämre och tyvärr så blev hans besök i butiken allt mer sällsynta. I våras var han in och handlade en tidning och jag blev glad när jag såg honom för då hade det gått en lång tid utan att han hade varit in. Det var sista gången jag träffade honom. Sommaren kom och det blev semestrar och man hade annat att tänka på. När jag var tillbaka till jobbet så frågade jag en av mina kollegor om han hade varit in något under min semester men det hade han inte varit. Jag tänkte också att man inte sett hans firmabil på länge heller men att det hade som sagt var varit semestertider. Jag fick en klump i magen och tänkte bara det inte har hänt något. Jag är som sagt var en väldigt nyfiken person av mig och vill gärna veta fakta om saker och ting som bekymrar mig så jag gick helt enkelt in på UNT:s hemsida letade mig fram till familjesidan och dödsannonser. Med stor tvekan skrev jag in hans namn och tröck på sök. Satt och höll tummarna och hoppades på noll resultat men tyvärr han hade avlidit i början av sommaren och det kändes tungt. Han var inte gammal, han hade små barn och en fru. Han var en mycket trevlig, snäll och omtänksam kille och alltid lika glad fast sjukdomen tärde på honom. Varför?
Men nu kommer det som börjar få mig att tro på att det finns någon form av kommunikation efter döden.
Jag ska byta av min kollega i kassan och står och väntar på att hon ska bli klar med en kund. Under tiden står jag och tittar ut genom fönstret och ser då hans firmabil åka förbi. Jag hade inte sett den på länge före och jag har inte sett den någon mer gång efter den händelsen. (tidigare såg jag den nästan dagligen) Då kändes det nästan som att jag fick en liten hälsning från den andra sidan.

Det kanske blev lite för detaljrikt i alla fall men det var svårt att skriva det här helt anonymt.

I ur och skur......

Det finns en yrkesgrupp som jag skulle vilja hylla lite extra och det är våra kära brevbärare som delar ut posten vilket väder det än är.
Sitter just nu vid mitt köksbord och regnet bara vräker ner. Då hör jag det bekanta ljudet av våran brevbärares eldrivna moped och tänker vilken kämpe. Nu tänker ni säkert att det finns fler som arbetar ute och trotsar regn och snöstormar och ja visst finns det det men idag vill jag hylla brevbärarna som kommer till oss nästan varje dag vilket väder det än är ute med både glada och tråkiga små brev. Så det så. :)

Så sant, så sant.......

Det började som en lek....men nu känns det som det är blodigt allvar.

Den 30 augusti skrev fotbollslaget ISUN in sig i historieböckerna med en seger mot Fc Chasqui. Matchen slutade 2-1 och i och med den segern i säsongens sista match vann även det duktiga laget ISUN hela serien.

Så nu tar laget ett kliv uppåt och spelar från och med nästa säsong i division 2. (eller hur man nu skriver)

Här kommer det en lagbild på dessa begåvade, atletiska och snygga och fram för allt killar som spelar fotboll för att det är kul att spela fotboll. (och för att vinna så klart)

 Översta raden från vänster: Leo Taub, Jacob Branzell, Viktor Ceginskas, Patrick Konde, Jacob Ingstedt

Nedersta raden från höger: Robba Lagerqvist, Dennis Öhlund, Josef Brosef Abdo, Johannes Wünsche, Thomas Robertsson och liggandes Andreas Åberg.

Grattis till er alla ISUNiter och lycka till nästa säsong

(då kör ni en favorit i repris, eller hur?)