tisdag 29 november 2011

Snart har den elfte timmen slagit......

Tisdag morgon och jag sitter vid köksbordet med Andreas dator och känner lite vemod just nu. Nu är det bara fyra dagar kvar sen går flyttlasset till Salabackar och det blir tomt och tyst här hos mig. Jag har sådana blandade känslor i kroppen som jag har svårt att pränta ner i ord. Tårar i ögonen och en längtan efter att det inte ska bli av samtidigt som jag känner att det på ett sätt ska bli ganska skönt också. Ibland fladdrar mina tankar iväg och jag ser fördelarna med flytten och ibland känns det som dom är fler än nackdelarna. Men mammahjärtat har redan börjat oroa sig för hur han ska klara sig och mest är det maten jag tänker på. Han har inte visat framfötterna precis som någon mästerkock här hemma. Men det gjorde i och för sig inte mina två andra barn heller och dom lever och frodas fortfarande utan mammas mat så varför skulle inte Andreas klara sig.
Nej mina tankar är nog bara rent egoistiska. Det är nog bara mig själv jag tycker synd om. Rädslan att bli ensam efter att ha haft barn runt mina ben sen jag var 19 år. Alla som jag pratar med säger att nu börjar mitt liv. Nu har jag bara mig själv att tänka på. Men i mina tankar är jag inte riktigt där en. Visst ska det bli skönt att slippa alla måsten, maten som ska göras och serveras på vissa klockslag, skjuts hit och dit m m. Men jag kommer att sakna att ha någon att komma hem till efter jobbet, någon att kunna prata med, retas med. Men det är livets gång och jag får bara acceptera fakta att på lördag går flyttlasset vare sig jag vill eller inte.

tisdag 22 november 2011

Söndagsnöje som gärna får bli en tradition.........

I söndagskväll var jag på bio igen. Börjar bli en vana det här, två gånger samma år. Det är som dom säger ketchupeffekten, det kommer ingenting å ingenting å ingenting sen kommer allt på en gång. Trevligt var det. Vi var och såg Jägaren 2 och med vi menar jag mig själv, den norrlandsfödda tösabiten Kerstin och hennes dotter Sandra. Filmen var bra. Peter Stormare spelade den sjuka galningen helt suveränt och Rolf Lassgård spelade sin roll som den coola, "lugna" polisen med bravur. Två av mina favoritskådespelare i en och samma film kan det bli bättre?

Filmen är inspelad i trakterna runt Överkalix så Kerstin satt och väste med jämna mellanrum namn på forsar, berg, kyrkor m m så man fick lite geografiundervisning under tiden. Har jag nämnt att hon är lärare. Några platser kände jag igen sedan resan upp dit i somras. Med i filmen som statister är några släktingar till Kerstin som bor där uppe. Så delvis satt man och kollade efter dem men när de väl dök upp så missade jag naturligtvis det.
Hur som helst filmen var bra och den får 4 värstagrymmafarmor av 5 möjliga.
Sällskapet jag var med får 5 värstagrymmafarmor av 5 möjliga.

söndag 20 november 2011

Skämmes på mig ta me fan.......

Fy vad jag har varit dålig på att uppdatera bloggen. Jag skäms. Och inte har jag något att skylla på heller. Blogginlägg har det funnits att skriva om, tid har funnits, tillgång till dator har funnits. Det som har fattats är lusten att skriva. Jag har tyvärr sådana svackor ibland.
För hade lusten funnits så hade jag kunnat berättat om när jag var hos Minéa och hälsade på. Hur vi lekte i hennes rum, att vi satt uppkrupna i soffan och spelade spel på pappa Chrilles iphon att hon såg ut som en gullig liten kattunge (målad så fin i ansiktet efter att hon hade varit på disko på dagen) när hon öppnade dörren när jag kom. Att hennes mamma och pappa bjöd en utarbetad trött farmor på två stycken underbart goda räksmörgåsar med sallad, tomater, gurka, skagenröra, ägg och massor av räkor och en kopp kaffe. Att vi satt en stund och myste under filten innan det var dags att nanna kudden. Det hade jag kunnat berätta om om lusten för att skriva hade funnits.
Eller jag hade kunnat skriva om när jag återigen satte mig på passagerarsidan och lät Andreas köra till IKEA, där vi blev ståendes en kvart ungefär på parkeringen för att jag kom åt något som gjorde att det inte gick att stänga dörren. Som sen visade sig vara ett enkelt skitfel som löstes på en sekund när man väl kom på det. Hur vi har lite smått tränat start i backe och hur man inte ska göra när man svänger vänster. Man ska inte svänga så långt ut att man kommer upp på trottoaren. Allt det hade jag kunnat berätta om om lusten för att skriva hade funnits.
Jag hade kunnat berätta om när jag satt barnvakt åt Wera som inte ville sova middag men sen somnade  av ren utmattning på min arm i soffan, eller om det var för att hon inte ville höra farmor förstöra den söta barnvisan "Imse Vimse spindel" med sin falsksång. Jag hade kunnat berätta att jag glömde lämna ifrån mig deras lägenhetsnyckel så att jag fick anledning att åka dit igen lite drygt en vecka senare och då leka tittut, flyga flygplan och "du får inte gå till pappa" och njuta av två sekunders mys i soffan innan "springet i benen" kom tillbaka. Det hade jag också kunnat berättat om om lusten för att skriva hade funnits. Men nu gjorde jag inte det så...........

............skämmes på mig ta me fan.

fredag 4 november 2011

Försökskanin sökes........

Nu är det inte så många veckor kvar tills Andreas ska flytta och mina tankar går lite fram och tillbaka hur det kommer att bli. Vissa saker kommer jag att sakna och vissa saker tycker jag är skönt att de flyttar med Andreas till hans lägenhet och kommer absolut aldrig att sakna dem.
En sak som jag kommer att sakna är att jag inte längre kommer att ha någon försökskanin som stoppar i sig allt möjligt skräp som jag kokar ihop på spisen. Ibland blir det lyckat och ibland mindre lyckat. Som för några dagar sedan när jag gick i den lokala matbutiken och tänkte ihop en middag i huvudet undertiden jag handlade. Det skulle bli köttfärslimpa med fetaost och oliver, tomatsås och pasta. Lät hur gått som helst i mitt huvud men med resultatet på bordet kan jag nog säga att det smaka inte alls så gott som jag hade tänkt mig. Men min tappra försökskanin åt en stor portion, tyckte att det smakade så där och fyllde matlådan till nästa dag. Jag tog min tallrik och slängde i soporna och fixade några knäckemackor i stället.
Jag tog aldrig några bilder på eländet, ville inte ha några bevis ifall matförgiftning eller dylikt skulle uppstå på min försökskanin.
I går var det dags igen. Men den här gången hade jag ett recept (inte för att det är någon garanti på att det smakar bättre) som jag följde. 





Currygryta
Fläskfilè, röd currypasta, maizena
majsstärkelse, salt, rapsolja, lime
kokosmjölk, röd/gul paprika och
en kruka basilika.
Bandspagetti (eller nudlar)
Den här gången blev det en fullpoängare. Både jag och försökskaninen åt varsin stor portion. Som tur var hade jag redan lagt undan till matlådan för så gott var det att risken annars hade blivit plan B när det gäller den. Plan B = spagetti och mamma scans köttbullar (som alltid finns i frysen som reserv)
Men som sagt var snart behöver jag en ny försökskanin. Någon som vågar och frivilligt ställer upp?

torsdag 3 november 2011

Mannen i mitt liv (om han inte redan varit gift)

Jag bara älskar denna mannen. Han förgyller min ibland lite trista vardag och ger mig minst ett skratt om dagen. Har du inte redan upptäckt denna blogg så rekommenderar jag dig att genast gå in där, läs och bli road. Du kommer inte att ångra dig. Jag tror att jag är lite smått förälskad. :)


Fredrik Backman