måndag 31 oktober 2011

Torsdagsmys i Svartbäcken.

I torsdags var jag hembjuden till Kerstin (Weras mormor) för att umgås med henne och vårat barnbarn. Även Mia och hennes syster Sandra var där. Det blev en riktig tjejkväll. Kerstin bjöd på en jättegod lax med pressad potatis, sallad, remouladsås och citron till.








Wera satt med vid bordet och fick lite mat att plocka med själv undertiden vi åt. Det jag blev mest förundrad över var när hon fick tag på en citronklyfta och åt den som att det var en apelsin eller annan lite sötare citrusfrukt. Vad månne det bli av detta barn? Hon grimaserade inte en enda gång.
Efter middagen blev det kaffe, äppelkaka och glass i vardagsrummet och mycket prat om ditt och datt.




Det var en mycket mysig och trevlig tjejkväll i Svartbäcken. Me like och gör gärna om.
Tack Kerstin för ditt trevliga värdskap och den goda maten.

torsdag 27 oktober 2011

Torkan är stor just nu..........

I brist på något intressant att skriva här på bloggen så slänger jag in två eller varför inte tre stycken små filmer så länge. Hoppas att nöjet blir lika stort för er som det var för mig.
Satt här och småfnissade lite för mig själv.

Simon´s Cat.


                                     


                                     



                                      

lördag 22 oktober 2011

Mina nya droger.....

Har fastnat för dessa små godbitar. Köper en påse, öppnar den och efter två sekunder så är den slut och jag längtar efter mera. Varför går jag på allting för???
Påsen innehåller bitar som smakar lakrits, citron och mjölkchoklad. Rekommenderar att du tar en näve blandat godis och stoppar i munnen. Smakerna gifter sig med varandra som kända kockar brukar säga och du får en ljuvlig smakupplevelse. Har du inte testat så gör det.



Sen nämner jag bara den här i förbifarten. Den är god den med.

Så det här med att banta och gå ner i vikt det får jag nog lägga på hyllan ett tag framöver
tror jag. :)

fredag 21 oktober 2011

Varning ! Titta på egen riskt. ;)

Här har ni argbiggan nr 1. Den ilsknaste katten i stan.
Bondkatten Buster
med attityden 
"Jag gör precis bara det jag själv vill och inget mera"


Skoja bara. Så där ser han bara ut när han inte får sin vilja fram och maten inte serveras inom två sekunder.
Annars så ser han rätt så normal ut. :)

 


torsdag 20 oktober 2011

4-3=1 (+en elak katt)

1980 föddes min äldsta son, jag var 19 år skulle fylla 20 samma år. 1983 var jag tvåbarnsmor och skulle fylla 23. Livet lekte och man var kär i barnens far och trodde att det skulle vara livet ut men så blev det inte. Vi separerade 1985. 1987 träffade jag en ny man och 1990 var jag åter igen gravid och födde en son. Jag var trebarnsmor nyss fyllda 30. Även detta förhållande sprack ganska så snart efter sonens födsel och sedan dess har jag mer eller mindre levt själv. Jag har alltid tyckt att det var bra att jag fick mina barn när jag var ung för då skulle jag vara ung även den dagen de blev stora och bildade egna familjer.
Jag bor i en tre och när vi alla bodde här hemma så har lägenheten känts trång. Fördelningen har varit så att jag har sovit i vardagsrummet. Christoffer och Andreas delade ett rum och Robert bodde ensam i rummet närmast ytterdörren. Rummet som kom att kallas utslussningsrummet. 
När min äldsta son skulle flytta hemifrån fick jag en så stor separationsångest så jag inte visst vart jag skulle ta vägen. Grät floder och tyckte att han visst kunde fortsätta att bo hemma. Inte var det bättre av att han skulle flytta ner till Göteborg. Kändes som att han flyttade till andra sidan jordklotet. Men med tiden så började jag att acceptera hans flytt och upptäckte att flytten till Göteborg inte var så dum i alla fall, Det var ganska så lätt att göra semesterplaner.
Och i och med Roberts flytt var det dags för Christoffer att flytta in i utslussningsrummet. Och vi fyllde tomrummet efter Robert med att skaffa en svart liten argbigga av rasen bondkatt som fick namnet Buster. Det gick några år och så var det dags för Christoffer att flytta. Åter igen separationsångest men inte så mycket tårar för han skulle i alla fall bo kvar i Uppsala.
Nu var det Andreas tur att flytta in i utslussningsrummet.
Från att varit en familj på fyra personer så var vi nu två och en ilsken katt. Äntligen fick jag ett eget rum och det kändes nästan som lite lyx efter åren i vardagsrummet. Tiden har rullat på och jag har inte tänkt så mycket på att även Andreas en dag skulle flytta hemifrån. Minstingen skulle väl aldrig bli stor, eller?
Men nu har den dagen kommit. Den 1 december flyttar min lilla, lilla son som aldrig skulle bli stor till en egen liten lägenhet. Ångesten har åter igen slagit sina klor i mig. Än så länge utan tårar men lugn dom kommer att komma. Plötsligt så ska jag bli ensam här i min stora lägenhet som en gång i tiden kändes så liten, jag och en ilsken katt. 
Nu är bara frågan vem av oss ska flytta in i utslussningsrummet? Blir det jag eller den ilskna katten?
Robert

Christoffer
Andreas




Här är dom. Mina tre små pojkar som aldrig skulle bli stora.
Men nu är dom det och det är bara att gilla läget. Fast nu får
dom skylla sig själva. Var tredje dag kommer jag och hälsar
på. Vecka efter vecka, år ut och år in. ;)

onsdag 19 oktober 2011

50+ och känner mig som en tonåring

i alla fall den enda lediga helg jag har i månaden. Min son borde vara den som ligger och drar sig länge på helgen men han är för sjutton morgonpiggare än vad jag är. Slår aldrig fel nån gång. När jag väl masar mig ur sängen så nog sjutton är han vaken allt. Så den här serien om Zits stämmer ibland in så väl på mig. Som den här t.ex.

ÄÄÄÄÄÄÄÄÄntligen

Det har varit alldeles för tyst från denna mannen under många år men äntligen så ska han släppa en ny skiva. Här är en liten försmak på hur den kommande skivan kommer att bli.

Jag älskar dig Magnus Uggla
så jag säger bara kort
ÄNTLIGEN
"Gör mig till din (kvinna) man " ;)



tisdag 18 oktober 2011

Hoppas att Fru Fortuna var med på hans sida.

I går så kom det in en kille på jobbet som skulle köpa trisslotter. 27 st skulle han ha. Han skulle spela poker med kompisarna och de spelade om lotter i stället för pengar. 675 kr betalade han glatt och gick. Jag önskade honom lycka till och hoppades att han hade lite bättre tur den här gången än sist. Då hade han vunnit 8 trisslotter som alla var nitlotter.

tisdag 11 oktober 2011

Lördagen den 1/10

Var jag och hälsade på Minéa. Tyvärr var jag inte så flitig med kameran den här gången men jag filmade i alla fall en liten snutt när hon lekte med en valp som dom passade den dagen. I slutet av filmen inser farmor att de leker med farbror Roberts hörlurar till mobilen och att valpen nafsar efter dem så då får ni höra min "trevliga" röst utbrista "Nej, nej, nej". Det var kul så länge det varade. :)




Sen var jag tvungen att ta ett kort på patypinglan som skulle på halloweenfest på kvällen.

Visst var hon fin när hon skulle iväg. 
Ser ni smörgåstårtan på bordet? Det är den som är rätt så omtalad. Den åt vi när partypinglan hade gått på fest. :)

torsdag 6 oktober 2011

Mission completed

När Wera fyllde år så fick hon en liten låda av mig med tre stycken små musikinstrument. Det var en liten blockflöjt en liten stjärna av trä med fyra stycken bjällror på och sist men inte minst en xylofon.
Tanken var att Wera skulle underhålla sina föräldrar med lite skön musik om dagarna.
Här om dagen fick jag ett mms från Weras mamma. Tyvärr kan jag inte föra över bilden från telefonen till datorn men den föreställde Wera sittandes på golvet med klubban i sin hand och xylofonen framför sig.

I meddelandet som följde med stod det:
"Morgonmusik! Tack farmor, verkligen jättetack! :)
Undrar hur jag ska tyda det?
Men helt klart är tjejen fattade grejen hur de skulle användas så jag säger bara en sak:
Mission completed.

onsdag 5 oktober 2011

Äntligen (torsdag 29/9)

har även jag fått fira lilla Weras 1 årsdag. Fast jag trodde ett tag att jag skulle bli tvungen att ställa in även detta besök. Började helt plötsligt att må illa på jobbet och fick sluta lite tidigare och åka hem. Men efter att fått vila ett par timmar så åkte jag i alla fall iväg till familjen Åberg/Eriksson.
När jag klev in genom dörren så blev jag mött av en liten tjej som först tittade på mig precis som vad gör du här men sen så sprack hela hennes ansikte upp i ett stort leende. Farmor kunde naturligtvis inte vänta med att överlämna presenterna så det blev paketöppning direkt. Jag tror att jag var ivrigast av oss två och slet och drog i pappret i en våldsam fart för att Wera skulle se sina presenter så fort som möjligt. Jag tror och hoppas att hon blev glad och nöjd över dem även om hennes minspel och ansiktsuttryck inte avslöjade det minsta av vad hon kände. (Inga bilder, kameran låg så fint på hyllan)
När det var överstökat så klädde vi på oss och gick till stationen för att handla lite mat. Varken jag eller Robert hade ätit något.
För något år sedan så fick Robert reda på att hans mamma aldrig hade ätit sushi och sa då att han vid något tillfälle skulle bjuda mig på det och nu var det tillfället här.
Jag är jätteglad och tacksam att jag blev bjuden på mat men måste få sagt att det inte var någon höjdare för mig. Men jag ska nog ge det en chans till innan jag bestämmer mig helt för att inte gilla det. (Även här inga bilder, kameran kvar på hyllan)
Efter lite bus och lek så var det dags för lilla madam att gå och sova. Robert satte på pyjamas och gjorde i ordning välling.



Dom gick in i sovrummet och tystnaden lade sig över lägenheten det enda som hördes var pratet från tv:n som stod på. Efter en stund så hör jag små tassande steg i hallen och in i vardagsrummet kommer en klarvaken lite fröken med ett stort leende på läpparna. Det slutade med att Wera fick vara vaken tillsammans med pappa och farmor tills mamma kom hem från sitt Stockholmsbesök. Men vad gjorde det då fick farmor ytterligare ett par timmars mys med lilla Wera-Nicole.