När jag klev in genom dörren så blev jag mött av en liten tjej som först tittade på mig precis som vad gör du här men sen så sprack hela hennes ansikte upp i ett stort leende. Farmor kunde naturligtvis inte vänta med att överlämna presenterna så det blev paketöppning direkt. Jag tror att jag var ivrigast av oss två och slet och drog i pappret i en våldsam fart för att Wera skulle se sina presenter så fort som möjligt. Jag tror och hoppas att hon blev glad och nöjd över dem även om hennes minspel och ansiktsuttryck inte avslöjade det minsta av vad hon kände. (Inga bilder, kameran låg så fint på hyllan)
När det var överstökat så klädde vi på oss och gick till stationen för att handla lite mat. Varken jag eller Robert hade ätit något.
För något år sedan så fick Robert reda på att hans mamma aldrig hade ätit sushi och sa då att han vid något tillfälle skulle bjuda mig på det och nu var det tillfället här.
Jag är jätteglad och tacksam att jag blev bjuden på mat men måste få sagt att det inte var någon höjdare för mig. Men jag ska nog ge det en chans till innan jag bestämmer mig helt för att inte gilla det. (Även här inga bilder, kameran kvar på hyllan)
Efter lite bus och lek så var det dags för lilla madam att gå och sova. Robert satte på pyjamas och gjorde i ordning välling.
Dom gick in i sovrummet och tystnaden lade sig över lägenheten det enda som hördes var pratet från tv:n som stod på. Efter en stund så hör jag små tassande steg i hallen och in i vardagsrummet kommer en klarvaken lite fröken med ett stort leende på läpparna. Det slutade med att Wera fick vara vaken tillsammans med pappa och farmor tills mamma kom hem från sitt Stockholmsbesök. Men vad gjorde det då fick farmor ytterligare ett par timmars mys med lilla Wera-Nicole.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar