Gott Nytt År

önskar 

jag

alla er läsare

hoppas det nya året blir precis så som ni önskar 

att det ska bli.

Svältkost vs middag + kaffe

Igår skrev jag om mina matvanor som inte har varit så bra sista tiden. Idag har jag fått både äta mig mätt och druckit kaffe med dopp. Det tar sig sa bonden när skithuset brann. Och gissa om jag är mätt och belåten.
Efter att jag hade skrivit blogginlägget så dök min son Andreas upp i chatten på facebook och frågade om jag kunde komma och hjälpa honom att tvätta. (Han hade tvättid kl 14 idag fredag.) Vilket jag tyckte var en väldigt märklig fråga eftersom jag vet att han kan tvätta mycket bra alldeles själv. Efter att gnabbats lite hit och dit om jag skulle komma eller inte så valde jag att åka dit men sa att det kommer att kosta honom dyrt.

Det var nog den här lappen min son hade läst.

Visade även att dessa råd fanns i kläderna

Fast jag var nog inte så motvillig i alla fall det är alltid skönt att veta att mamma behövs ibland. Som tack för att jag kom och hjälpte till med att visa hur tvättmaskinerna fungerade m m så blev jag bjuden på en väldigt god middag. Pepparbiffar, klyftpotatis och beasås. 
Precis när vi ska gå ner och hämta upp tvätten som var torr och lägga resten i torktumlaren så kom storebror med flickvän och hälsade på. Dom gjorde en mellanlandning innan dom skulle hämta lilla Wera hos mormor.
Jag blev hembjuden till mormor Kerstin och det tackade jag inte nej till ville ju träffa Wera. Och där blev jag bjuden på kaffe, glass och saffranskaka. Och det satt som en smäck i min mage som inte fått så mycket på sista tiden. Plus en trevlig samvaro med mormor och familjen Åberg/Eriksson.

Ni kanske undrar hur det gick med sonen som tvättade? Honom lämnade jag  med att ta reda på sista tvätten själv för jag vet att han klarar av det. En bra karl reder sig själv.

Oxfile sju dagar i veckan.....not

Idag är det den 29 december och jag har fortfarande inte skrivit en rad om den underbara julen som varit. Anledning: Orkar inte gå de 5 meter som det är till mina föräldrar där jag glömde min kamera som är väldigt viktig för att kunna beskriva min jul som firades i dagarna två. Återkommer när jag har orkat släpa mig dit och hämtat kameran. Den promenaden känns väldigt oövervinnerlig det måste ni väl förstå.

Istället ska jag skriva om en reflektion jag har gjort.

När sista sonen flyttade hemifrån trodde jag i min enfald att nu blir det massor av god mat på bordet typ oxfilé sju dagar i veckan. Jag tänkte att nu kan man laga den mat som sonen aldrig ville ha som t.ex. isterband, fisk o.s.v. Men hur blev det? Jo så här blev det. Vissa dagar glömmer jag helt bort att äta, vissa dagar gör jag kanske några varma mackor, andra dagar blir det bara hårt bröd med något pålägg och ibland kokar jag någon form av pasta och äter det med bara ketchup. Beställa pizza, kebab eller äta hamburgare var något som jag också funderade på men glöm det, har inte hänt än i alla fall.
Jag var orolig för hur det skulle gå för min son med matlagningen. Det har jag slutat med nu, där går det bra. Nu har jag börjat oroa mig för mig själv i stället, här går det sämre.

GOD JUL önskar jag till er alla.

Hoppas att eran jul blir precis så underbar och mysig som ni önskar.

Massa julkramar

från

Anne-Marie

Vad är det med mig och godis........

Pratade med Robban i telefonen i går kväll. Under samtalets gång och hux flux så frågade jag honom om han hade smakat på Fazers Dumle Gingerbread limited edition som kom nu lagom till jul.

Och det hade han. Vi kom överens båda två att den smakade väldigt och då menar jag väldigt mycket pepparkaksdeg. Han berättade att dom hade köpt en påse och han hade smakat några stycken och nu låg påsen i en låda bortglömd. Jag sa att det var lika för mig fast min påse låg på bänken ute i köket. Vi pratar färdigt och jag går ut i köket hämtar Dumlepåsen och fem minuter senare så såg det ut så här vid mitt datorbord.

Så nu undrar jag......vad var det som hände här då???

Julbord på jobbet 20111214

I onsdag var det dags för det årliga julbordet på jobbet. Tidigare år har vi gått ut och ätit men i år blev det kalas i personalrummet i stället. Tyvärr så kunde inte alla deltaga vilket jag tycker är jättesynd för när vi gör något så är det nästan alltid 2 som får jobba. Den här gången var det 2 som hade annat inbokat just den här kvällen och 2 som skulle jobba så det fick ätas lite i skift där jag hade förmånen att deltaga i båda sittningarna eftersom jag var ledig. Men järngänget var i alla fall där. Anna, Andreas, Anders, Sixten och vårat nytillskott Johanna. Det vankades köttbullar, jansson, sill, lax, prinskorvar, potatis, ägghalvor och julskinka m m. och till det dracks det julmust. Lugn och stillsam och trevlig liten sammankomst.

Andreas och Anna

Anders och Johanna

Chefen (Sixten)

Ryggen på mannen som drog nitlotten

Vadå.....jag har inte gjort något......

  

Äntligen.....min dator fungerar igen.

Nu är jag tillbaka igen. Min snälla arbetskamrat Anders slet och svor i x antal timmar och dagar för att fixa så att jag skulle kunna få en fungerande dator igen och lyckades. Nackdelen är att jag nu återigen kan sitta 24/7 framför datorn i stället för att göra någon nytta här hemma. Men jag får göra som en del föräldrar gör införa datortid. Jag får bara sitta framför datorn ett visst antal timmar per dag men det blir lite svårt att diskutera fram den tiden med mig själv. Skulle inte förvåna mig om jag pratar omkull mig själv och det blir för många.
Men kul är det i alla fall att återigen ha en dator. Nu är det bara att sätta igång och blogga igen. Hoppas att ni finns kvar och inte har ledsnat på att titta in här hos mig.
Idag hade jag storfrämmande på mat, den förlorade sonen kom hem en sväng och hälsade på. Det kändes lite konstigt att ha honom som gäst här i mitt hem. Det var i alla fall en som blev jätteglad när Andreas kom, Buster. Tror att han saknar honom väldigt mycket.
I morgon ska jag till jobbet och äta julbord så vi får se det kanske blir nästa blogginlägg.

Fuskat som mångsysslare idag.......

Här hade jag tänkt skriva ett riktigt långt blogginlägg eftersom det kommer att ta ett tag kanske innan det kommer att skrivas något här igen för i morgon är det dags, Andreas flyttar hemifrån och med honom datorn.
Efter att idag provat på flera yrken som tvätterska, chaufför, flyttgubbe, möbelsnickare, tapetserare (klädde om en fotpall och en soffa), elektriker (fixade lampkontakt till taklampan + byggde en lampa), kastrulltillverkare och lite städerska så är jag så trött så trött för att skriva något.
Så för att ni ska ha något att roa er med tills jag återkommer så lägger jag in min absoluta favorit adventskalender här på sidan så har ni en anledning i alla fall att titta in.

http://www.oioioi.se/

Det är ett gäng någonstans i Sverige som sitter och knåpar ihop den år efter år.

Hysteriskt rolig. (tycker i alla fall jag)

Håll till godo så hörs vi snart igen hoppas jag.

Snart har den elfte timmen slagit......

Tisdag morgon och jag sitter vid köksbordet med Andreas dator och känner lite vemod just nu. Nu är det bara fyra dagar kvar sen går flyttlasset till Salabackar och det blir tomt och tyst här hos mig. Jag har sådana blandade känslor i kroppen som jag har svårt att pränta ner i ord. Tårar i ögonen och en längtan efter att det inte ska bli av samtidigt som jag känner att det på ett sätt ska bli ganska skönt också. Ibland fladdrar mina tankar iväg och jag ser fördelarna med flytten och ibland känns det som dom är fler än nackdelarna. Men mammahjärtat har redan börjat oroa sig för hur han ska klara sig och mest är det maten jag tänker på. Han har inte visat framfötterna precis som någon mästerkock här hemma. Men det gjorde i och för sig inte mina två andra barn heller och dom lever och frodas fortfarande utan mammas mat så varför skulle inte Andreas klara sig.
Nej mina tankar är nog bara rent egoistiska. Det är nog bara mig själv jag tycker synd om. Rädslan att bli ensam efter att ha haft barn runt mina ben sen jag var 19 år. Alla som jag pratar med säger att nu börjar mitt liv. Nu har jag bara mig själv att tänka på. Men i mina tankar är jag inte riktigt där en. Visst ska det bli skönt att slippa alla måsten, maten som ska göras och serveras på vissa klockslag, skjuts hit och dit m m. Men jag kommer att sakna att ha någon att komma hem till efter jobbet, någon att kunna prata med, retas med. Men det är livets gång och jag får bara acceptera fakta att på lördag går flyttlasset vare sig jag vill eller inte.

Söndagsnöje som gärna får bli en tradition.........

I söndagskväll var jag på bio igen. Börjar bli en vana det här, två gånger samma år. Det är som dom säger ketchupeffekten, det kommer ingenting å ingenting å ingenting sen kommer allt på en gång. Trevligt var det. Vi var och såg Jägaren 2 och med vi menar jag mig själv, den norrlandsfödda tösabiten Kerstin och hennes dotter Sandra. Filmen var bra. Peter Stormare spelade den sjuka galningen helt suveränt och Rolf Lassgård spelade sin roll som den coola, "lugna" polisen med bravur. Två av mina favoritskådespelare i en och samma film kan det bli bättre?

Filmen är inspelad i trakterna runt Överkalix så Kerstin satt och väste med jämna mellanrum namn på forsar, berg, kyrkor m m så man fick lite geografiundervisning under tiden. Har jag nämnt att hon är lärare. Några platser kände jag igen sedan resan upp dit i somras. Med i filmen som statister är några släktingar till Kerstin som bor där uppe. Så delvis satt man och kollade efter dem men när de väl dök upp så missade jag naturligtvis det.
Hur som helst filmen var bra och den får 4 värstagrymmafarmor av 5 möjliga.
Sällskapet jag var med får 5 värstagrymmafarmor av 5 möjliga.

Skämmes på mig ta me fan.......

Fy vad jag har varit dålig på att uppdatera bloggen. Jag skäms. Och inte har jag något att skylla på heller. Blogginlägg har det funnits att skriva om, tid har funnits, tillgång till dator har funnits. Det som har fattats är lusten att skriva. Jag har tyvärr sådana svackor ibland.
För hade lusten funnits så hade jag kunnat berättat om när jag var hos Minéa och hälsade på. Hur vi lekte i hennes rum, att vi satt uppkrupna i soffan och spelade spel på pappa Chrilles iphon att hon såg ut som en gullig liten kattunge (målad så fin i ansiktet efter att hon hade varit på disko på dagen) när hon öppnade dörren när jag kom. Att hennes mamma och pappa bjöd en utarbetad trött farmor på två stycken underbart goda räksmörgåsar med sallad, tomater, gurka, skagenröra, ägg och massor av räkor och en kopp kaffe. Att vi satt en stund och myste under filten innan det var dags att nanna kudden. Det hade jag kunnat berätta om om lusten för att skriva hade funnits.
Eller jag hade kunnat skriva om när jag återigen satte mig på passagerarsidan och lät Andreas köra till IKEA, där vi blev ståendes en kvart ungefär på parkeringen för att jag kom åt något som gjorde att det inte gick att stänga dörren. Som sen visade sig vara ett enkelt skitfel som löstes på en sekund när man väl kom på det. Hur vi har lite smått tränat start i backe och hur man inte ska göra när man svänger vänster. Man ska inte svänga så långt ut att man kommer upp på trottoaren. Allt det hade jag kunnat berätta om om lusten för att skriva hade funnits.
Jag hade kunnat berätta om när jag satt barnvakt åt Wera som inte ville sova middag men sen somnade  av ren utmattning på min arm i soffan, eller om det var för att hon inte ville höra farmor förstöra den söta barnvisan "Imse Vimse spindel" med sin falsksång. Jag hade kunnat berätta att jag glömde lämna ifrån mig deras lägenhetsnyckel så att jag fick anledning att åka dit igen lite drygt en vecka senare och då leka tittut, flyga flygplan och "du får inte gå till pappa" och njuta av två sekunders mys i soffan innan "springet i benen" kom tillbaka. Det hade jag också kunnat berättat om om lusten för att skriva hade funnits. Men nu gjorde jag inte det så...........

............skämmes på mig ta me fan.

Försökskanin sökes........

Nu är det inte så många veckor kvar tills Andreas ska flytta och mina tankar går lite fram och tillbaka hur det kommer att bli. Vissa saker kommer jag att sakna och vissa saker tycker jag är skönt att de flyttar med Andreas till hans lägenhet och kommer absolut aldrig att sakna dem.
En sak som jag kommer att sakna är att jag inte längre kommer att ha någon försökskanin som stoppar i sig allt möjligt skräp som jag kokar ihop på spisen. Ibland blir det lyckat och ibland mindre lyckat. Som för några dagar sedan när jag gick i den lokala matbutiken och tänkte ihop en middag i huvudet undertiden jag handlade. Det skulle bli köttfärslimpa med fetaost och oliver, tomatsås och pasta. Lät hur gått som helst i mitt huvud men med resultatet på bordet kan jag nog säga att det smaka inte alls så gott som jag hade tänkt mig. Men min tappra försökskanin åt en stor portion, tyckte att det smakade så där och fyllde matlådan till nästa dag. Jag tog min tallrik och slängde i soporna och fixade några knäckemackor i stället.
Jag tog aldrig några bilder på eländet, ville inte ha några bevis ifall matförgiftning eller dylikt skulle uppstå på min försökskanin.
I går var det dags igen. Men den här gången hade jag ett recept (inte för att det är någon garanti på att det smakar bättre) som jag följde. 

Currygryta

Fläskfilè, röd currypasta, maizena

majsstärkelse, salt, rapsolja, lime

kokosmjölk, röd/gul paprika och

en kruka basilika.

Bandspagetti (eller nudlar)

Den här gången blev det en fullpoängare. Både jag och försökskaninen åt varsin stor portion. Som tur var hade jag redan lagt undan till matlådan för så gott var det att risken annars hade blivit plan B när det gäller den. Plan B = spagetti och mamma scans köttbullar (som alltid finns i frysen som reserv)
Men som sagt var snart behöver jag en ny försökskanin. Någon som vågar och frivilligt ställer upp?

Mannen i mitt liv (om han inte redan varit gift)

Jag bara älskar denna mannen. Han förgyller min ibland lite trista vardag och ger mig minst ett skratt om dagen. Har du inte redan upptäckt denna blogg så rekommenderar jag dig att genast gå in där, läs och bli road. Du kommer inte att ångra dig. Jag tror att jag är lite smått förälskad. :)

 

Fredrik Backman 

http://fredrik.cafe.se/

Torsdagsmys i Svartbäcken.

I torsdags var jag hembjuden till Kerstin (Weras mormor) för att umgås med henne och vårat barnbarn. Även Mia och hennes syster Sandra var där. Det blev en riktig tjejkväll. Kerstin bjöd på en jättegod lax med pressad potatis, sallad, remouladsås och citron till.








Wera satt med vid bordet och fick lite mat att plocka med själv undertiden vi åt. Det jag blev mest förundrad över var när hon fick tag på en citronklyfta och åt den som att det var en apelsin eller annan lite sötare citrusfrukt. Vad månne det bli av detta barn? Hon grimaserade inte en enda gång.
Efter middagen blev det kaffe, äppelkaka och glass i vardagsrummet och mycket prat om ditt och datt.

Det var en mycket mysig och trevlig tjejkväll i Svartbäcken. Me like och gör gärna om.

Tack Kerstin för ditt trevliga värdskap och den goda maten.

Torkan är stor just nu..........

I brist på något intressant att skriva här på bloggen så slänger jag in två eller varför inte tre stycken små filmer så länge. Hoppas att nöjet blir lika stort för er som det var för mig.
Satt här och småfnissade lite för mig själv.

Simon´s Cat.

                                     

                                     

                                      

Mina nya droger.....

Har fastnat för dessa små godbitar. Köper en påse, öppnar den och efter två sekunder så är den slut och jag längtar efter mera. Varför går jag på allting för???

Påsen innehåller bitar som smakar lakrits, citron och mjölkchoklad. Rekommenderar att du tar en näve blandat godis och stoppar i munnen. Smakerna gifter sig med varandra som kända kockar brukar säga och du får en ljuvlig smakupplevelse. Har du inte testat så gör det.

Sen nämner jag bara den här i förbifarten. Den är god den med.

Så det här med att banta och gå ner i vikt det får jag nog lägga på hyllan ett tag framöver
tror jag. :)

Varning ! Titta på egen riskt. ;)

Här har ni argbiggan nr 1. Den ilsknaste katten i stan.

Bondkatten Buster

med attityden 

"Jag gör precis bara det jag själv vill och inget mera"

Skoja bara. Så där ser han bara ut när han inte får sin vilja fram och maten inte serveras inom två sekunder.

Annars så ser han rätt så normal ut. :)

 

4-3=1 (+en elak katt)

1980 föddes min äldsta son, jag var 19 år skulle fylla 20 samma år. 1983 var jag tvåbarnsmor och skulle fylla 23. Livet lekte och man var kär i barnens far och trodde att det skulle vara livet ut men så blev det inte. Vi separerade 1985. 1987 träffade jag en ny man och 1990 var jag åter igen gravid och födde en son. Jag var trebarnsmor nyss fyllda 30. Även detta förhållande sprack ganska så snart efter sonens födsel och sedan dess har jag mer eller mindre levt själv. Jag har alltid tyckt att det var bra att jag fick mina barn när jag var ung för då skulle jag vara ung även den dagen de blev stora och bildade egna familjer.
Jag bor i en tre och när vi alla bodde här hemma så har lägenheten känts trång. Fördelningen har varit så att jag har sovit i vardagsrummet. Christoffer och Andreas delade ett rum och Robert bodde ensam i rummet närmast ytterdörren. Rummet som kom att kallas utslussningsrummet. 
När min äldsta son skulle flytta hemifrån fick jag en så stor separationsångest så jag inte visst vart jag skulle ta vägen. Grät floder och tyckte att han visst kunde fortsätta att bo hemma. Inte var det bättre av att han skulle flytta ner till Göteborg. Kändes som att han flyttade till andra sidan jordklotet. Men med tiden så började jag att acceptera hans flytt och upptäckte att flytten till Göteborg inte var så dum i alla fall, Det var ganska så lätt att göra semesterplaner.
Och i och med Roberts flytt var det dags för Christoffer att flytta in i utslussningsrummet. Och vi fyllde tomrummet efter Robert med att skaffa en svart liten argbigga av rasen bondkatt som fick namnet Buster. Det gick några år och så var det dags för Christoffer att flytta. Åter igen separationsångest men inte så mycket tårar för han skulle i alla fall bo kvar i Uppsala.
Nu var det Andreas tur att flytta in i utslussningsrummet.
Från att varit en familj på fyra personer så var vi nu två och en ilsken katt. Äntligen fick jag ett eget rum och det kändes nästan som lite lyx efter åren i vardagsrummet. Tiden har rullat på och jag har inte tänkt så mycket på att även Andreas en dag skulle flytta hemifrån. Minstingen skulle väl aldrig bli stor, eller?
Men nu har den dagen kommit. Den 1 december flyttar min lilla, lilla son som aldrig skulle bli stor till en egen liten lägenhet. Ångesten har åter igen slagit sina klor i mig. Än så länge utan tårar men lugn dom kommer att komma. Plötsligt så ska jag bli ensam här i min stora lägenhet som en gång i tiden kändes så liten, jag och en ilsken katt. 
Nu är bara frågan vem av oss ska flytta in i utslussningsrummet? Blir det jag eller den ilskna katten?

Robert

Christoffer

Andreas

Här är dom. Mina tre små pojkar som aldrig skulle bli stora.
Men nu är dom det och det är bara att gilla läget. Fast nu får
dom skylla sig själva. Var tredje dag kommer jag och hälsar
på. Vecka efter vecka, år ut och år in. ;)

50+ och känner mig som en tonåring

i alla fall den enda lediga helg jag har i månaden. Min son borde vara den som ligger och drar sig länge på helgen men han är för sjutton morgonpiggare än vad jag är. Slår aldrig fel nån gång. När jag väl masar mig ur sängen så nog sjutton är han vaken allt. Så den här serien om Zits stämmer ibland in så väl på mig. Som den här t.ex.

ÄÄÄÄÄÄÄÄÄntligen

Det har varit alldeles för tyst från denna mannen under många år men äntligen så ska han släppa en ny skiva. Här är en liten försmak på hur den kommande skivan kommer att bli.

Jag älskar dig Magnus Uggla

så jag säger bara kort

ÄNTLIGEN

"Gör mig till din (kvinna) man " ;)

Hoppas att Fru Fortuna var med på hans sida.

I går så kom det in en kille på jobbet som skulle köpa trisslotter. 27 st skulle han ha. Han skulle spela poker med kompisarna och de spelade om lotter i stället för pengar. 675 kr betalade han glatt och gick. Jag önskade honom lycka till och hoppades att han hade lite bättre tur den här gången än sist. Då hade han vunnit 8 trisslotter som alla var nitlotter.

Lördagen den 1/10

Var jag och hälsade på Minéa. Tyvärr var jag inte så flitig med kameran den här gången men jag filmade i alla fall en liten snutt när hon lekte med en valp som dom passade den dagen. I slutet av filmen inser farmor att de leker med farbror Roberts hörlurar till mobilen och att valpen nafsar efter dem så då får ni höra min "trevliga" röst utbrista "Nej, nej, nej". Det var kul så länge det varade. :)

Sen var jag tvungen att ta ett kort på patypinglan som skulle på halloweenfest på kvällen.

Visst var hon fin när hon skulle iväg. 

Ser ni smörgåstårtan på bordet? Det är den som är rätt så omtalad. Den åt vi när partypinglan hade gått på fest. :)

Jag bara älskar den här killen............

och mammans tålamod.

Mission completed

När Wera fyllde år så fick hon en liten låda av mig med tre stycken små musikinstrument. Det var en liten blockflöjt en liten stjärna av trä med fyra stycken bjällror på och sist men inte minst en xylofon.
Tanken var att Wera skulle underhålla sina föräldrar med lite skön musik om dagarna.
Här om dagen fick jag ett mms från Weras mamma. Tyvärr kan jag inte föra över bilden från telefonen till datorn men den föreställde Wera sittandes på golvet med klubban i sin hand och xylofonen framför sig.

 

I meddelandet som följde med stod det:
"Morgonmusik! Tack farmor, verkligen jättetack! :)
Undrar hur jag ska tyda det?
Men helt klart är tjejen fattade grejen hur de skulle användas så jag säger bara en sak:

Mission completed.

Äntligen (torsdag 29/9)

har även jag fått fira lilla Weras 1 årsdag. Fast jag trodde ett tag att jag skulle bli tvungen att ställa in även detta besök. Började helt plötsligt att må illa på jobbet och fick sluta lite tidigare och åka hem. Men efter att fått vila ett par timmar så åkte jag i alla fall iväg till familjen Åberg/Eriksson.
När jag klev in genom dörren så blev jag mött av en liten tjej som först tittade på mig precis som vad gör du här men sen så sprack hela hennes ansikte upp i ett stort leende. Farmor kunde naturligtvis inte vänta med att överlämna presenterna så det blev paketöppning direkt. Jag tror att jag var ivrigast av oss två och slet och drog i pappret i en våldsam fart för att Wera skulle se sina presenter så fort som möjligt. Jag tror och hoppas att hon blev glad och nöjd över dem även om hennes minspel och ansiktsuttryck inte avslöjade det minsta av vad hon kände. (Inga bilder, kameran låg så fint på hyllan)
När det var överstökat så klädde vi på oss och gick till stationen för att handla lite mat. Varken jag eller Robert hade ätit något.
För något år sedan så fick Robert reda på att hans mamma aldrig hade ätit sushi och sa då att han vid något tillfälle skulle bjuda mig på det och nu var det tillfället här.
Jag är jätteglad och tacksam att jag blev bjuden på mat men måste få sagt att det inte var någon höjdare för mig. Men jag ska nog ge det en chans till innan jag bestämmer mig helt för att inte gilla det. (Även här inga bilder, kameran kvar på hyllan)
Efter lite bus och lek så var det dags för lilla madam att gå och sova. Robert satte på pyjamas och gjorde i ordning välling.

Dom gick in i sovrummet och tystnaden lade sig över lägenheten det enda som hördes var pratet från tv:n som stod på. Efter en stund så hör jag små tassande steg i hallen och in i vardagsrummet kommer en klarvaken lite fröken med ett stort leende på läpparna. Det slutade med att Wera fick vara vaken tillsammans med pappa och farmor tills mamma kom hem från sitt Stockholmsbesök. Men vad gjorde det då fick farmor ytterligare ett par timmars mys med lilla Wera-Nicole.

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det "lilla gummans" dag.........

Den 23 september 2010 föddes det ett litet flickebarn på Akademiska Sjukhuset i Uppsala

Hon döptes till Wera-Nicole

I dag den 23 september 2011 fyller denna underbara lilla tjej 1år.

 Det måste firas med pompa och ståt.

"Ja må hon leva, Ja må hon leva, ja må hon leva ut i hundrade år och ja visst ska hon leva ja visst ska hon leva ja visst ska hon leva ut i hundrade år"

 

 Ett fyrfaldig leve för födelsedagsbarnet 

hon leve

"hipp hipp hurra hurra hurra hurraaaaa"

Grattis hjärtat på födelsedagen

önskar 

farmor.