För hade lusten funnits så hade jag kunnat berättat om när jag var hos Minéa och hälsade på. Hur vi lekte i hennes rum, att vi satt uppkrupna i soffan och spelade spel på pappa Chrilles iphon att hon såg ut som en gullig liten kattunge (målad så fin i ansiktet efter att hon hade varit på disko på dagen) när hon öppnade dörren när jag kom. Att hennes mamma och pappa bjöd en utarbetad trött farmor på två stycken underbart goda räksmörgåsar med sallad, tomater, gurka, skagenröra, ägg och massor av räkor och en kopp kaffe. Att vi satt en stund och myste under filten innan det var dags att nanna kudden. Det hade jag kunnat berätta om om lusten för att skriva hade funnits.
Eller jag hade kunnat skriva om när jag återigen satte mig på passagerarsidan och lät Andreas köra till IKEA, där vi blev ståendes en kvart ungefär på parkeringen för att jag kom åt något som gjorde att det inte gick att stänga dörren. Som sen visade sig vara ett enkelt skitfel som löstes på en sekund när man väl kom på det. Hur vi har lite smått tränat start i backe och hur man inte ska göra när man svänger vänster. Man ska inte svänga så långt ut att man kommer upp på trottoaren. Allt det hade jag kunnat berätta om om lusten för att skriva hade funnits.
Jag hade kunnat berätta om när jag satt barnvakt åt Wera som inte ville sova middag men sen somnade av ren utmattning på min arm i soffan, eller om det var för att hon inte ville höra farmor förstöra den söta barnvisan "Imse Vimse spindel" med sin falsksång. Jag hade kunnat berätta att jag glömde lämna ifrån mig deras lägenhetsnyckel så att jag fick anledning att åka dit igen lite drygt en vecka senare och då leka tittut, flyga flygplan och "du får inte gå till pappa" och njuta av två sekunders mys i soffan innan "springet i benen" kom tillbaka. Det hade jag också kunnat berättat om om lusten för att skriva hade funnits. Men nu gjorde jag inte det så...........
............skämmes på mig ta me fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar