onsdag 31 augusti 2011

Stolt mamma igen.......

Andreas är målvakt i ISUNS fotbollslag. De spelar korpenfotboll. I går spelade de sista matchen för säsongen. De vann matchen och även serien. Bra gjort grabbarna grus.
Går in på sonens facebook sida och ser det här och blir så stolt. Vilka fina kamrater han har.
 
 
ISUN tar hem segern så jävla skönt! Efter två fantastiska mål av Josef Brosef Abdo och Thomsa Robertsson så slutade matchen 2-1! bra spelat boooyyoos!!
    • Jacob Ingstedt utan dig i mål så kunde vi lika bra lagt skorna på hyllan
      för 13 timmar sedan · · 3 personer
    • Leo Taub Som gaight säger, glöm inte ditt hjältelika målvaktsspel!
      för 13 timmar sedan ·
    • Josef Brosef Abdo Du var kung i målet Obbe ♥
      för 12 timmar sedan ·
    • Viktor Čeginskas Kungligt! Incredible! Såg inte allt, men fick ändå se en hel del härliga räddningar
      för 12 timmar sedan ·
    • Johannes Wünsche HJÄLTE.
      för 7 timmar sedan ·
    • Thomsa Robertsson Jag kan nästa säga att det var Obbe som räddare vårat gröngulaguld!
      för 7 timmar sedan ·

söndag 28 augusti 2011

Tack för att du finns.......

Efter en nästan sömnlös natt och några timmars tungt jobb och lite annat ditt och datt problem som tar musten ur mig så kändes den här söndagen inget vidare. 
Men så träffade jag den snällaste ,goaste, sötaste, underbaraste, kramiga lilla person som finns och genast så kändes dagen mycket bättre.



Filmen är tagen när vi var på semester och slutet är inte det allra bästa men det är huvudpersonen.
Tack för att du finns hjärtat mitt

onsdag 24 augusti 2011

Modershjärtat svämmar över av stolthet.......

Jag skrivet inte så mycket om mina egna barn här i bloggen. Men nu är jag utav nöden tvungen.
Har tyvärr inte hittat någon före-bild som gör det här underverket rättvist men ni kan försöka att fantisera dit ca 30-32 kilon så kan ni kanske förstå vad min minsta son har kämpat med under våren och sommaren. 
Och än är han inte färdig, det ska visst bli några kilon till.



Jag är mycket stolt över honom. Han var fin förut men nu är han ännu finare, ja riktigt snygg.

(Det här kommer jag att få fan för när han upptäcker att jag har skrivit om det här)

måndag 22 augusti 2011

När liten tjej blir stora tjejen

Idag ska mitt äldsta barnbarn Minéa skolas in på förskolan.
Tänk vad tiden går fort.
Denna lilla, lilla tjej ska nu bli stora tjejen.


Lycka till och hoppas att du kommer att trivas bra på din nya "arbetsplats"
Farmor håller båda tummarna för det.
Kram på dig min lilla stora tjej.

Igår kväll blev jag av med min oskuld......

Fick en inbjudan via sms av min goda vän och nästgårds granne Karin om ett häng på lördagskvällen hemma hos henne. Hon skulle bjuda på lite plockmat och rosévin.
Hela dagen så bara vräkte det ner regn utan uppehåll och jag började lite smått fundera på hur jag skulle ta mig torrskodd till Karin. Smartskalle som jag är har jag två paraplyer ligger så fint i min bil. Varför de ligger där kan man ju lite smått undra. Jag har en regnjacka men den är ganska så kort och har ingen kapuschong så i den blir man ganska så blöt. (dumt köp) Ett alternativ var att ta en taxi men undras vad taxichauffören skulle ha sagt när jag lämnade adressen och det visade sig att hon bor bara en gata bort. Hur som helst jag hade tur precis när det var dags att gå så upphörde regnet och jag kom fram torrskodd.
Jag är rökare och hos Karin är det precis som hos alla andra inklusive mig rökförbud inomhus. Karin hade jättevarmt i sin lägenhet (något centralt fel), jag jublade för det innebar att Karin mer än gärna ville sitta med mig ute på balkongen i hennes jättesköna stolar och jag kunde röka hur mycket jag ville.
Kvällen var ganska så sval men det var skönt att sitta ute och prata och skratta och roa de stackars grannarna som vi alltid gör när vi träffas.
Karin bjöd på plockmat, kex. ostar, små gurkor, två sorters korv, paprika, päron, melon, dippsås och tortillachips m m. Till det bjöd hon på rosévin i bag in box och det var då som min oskuld försvann. Har aldrig druckit ur en sådan förut till Karins stora förtjusning när hon fick visa mig och reta mig en stund för att jag inte visste hur man gjorde när man fyllde på glaset. Men det bjuder jag på.

Sen blev jag så mäkta stolt. Ni som har följt min blogg kanske kommer ihåg att jag var till Karin tidigare i somras och då tog några kort på henne och att hon då blundade på alla korten. Nu fick jag äntligen till ett kort på Karin där hon både tittar och ler rakt in i kameran. Jiippii!!

Tack Karin för ännu en mycket trevlig, rolig och underhållande kväll på din balkong. Repris önskas.

onsdag 17 augusti 2011

Kontaktannons

Sökes.
En välbärgad man. Ålder och utseende utan betydelse. Dina intressen ska vara att jobba och tjäna ihop en massa pengar. Angående pengar så är det inte dem jag är ute efter. Skriver gärna på ett äktenskapsförord men vill ha pengar till det nödvändigaste för att kunna gå hemma och pyssla om hemmet, laga mat, baka, safta och sylta. Inga krav på äktenskapliga samkväm i sänghalmen, du får gärna ha en älskarinna, bara jag får gå hemma och pyssla, fixa, dona och ha det bra. Du ska ha en bostad med ett stort kök med full utrustning. Även en stor bekantskapskrets som jag kan bjuda på middagar och trevliga kaffestunder med nybakat. Gärna barn i bekantskapskretsen också så jag får bjuda på min goda hemmalagade saft. Ytterligare krav är en stor bil av kombimodell så att jag kan köra hem alla varor som jag handlar.

Finnes.
En glad, positiv och förnärvarande semestrande kvinna 50+ som under semestern blivit frälst i husmorsgöromål. Som nu drömmer om få bli en hemmafru och ta hand om ditt hem. Kraven är inte så stora och många (se ovan) men önskar att de uppfylls.

Vid eventuellt intresse, lämna namn och referenser och gärna bilder på kök och bil i kommentarsfältet så hör jag av mig om intresse för köket och bilen uppstår.




Det är av misstagen man lär sig brukar jag säga

och i det här fallet så stämmer det väldigt bra. Jag har bakat "solskenskaka" som i det här fallet inte är en rund stor sockerkaka utan rutor med toscaglasyr på fast med kokos i stället för mandel.
Låter det invecklat? Inte då.
Det som blev lite komplicerat det var att jag bara hade skrivit upp ingredienserna och inte hur länge kakan skulle stå i ugnen totalt. Bara att sockerkaksbotten skulle stå inne i 200 grader i 15 minuter.
Här och nu måste jag ta mig lite i försvar innan jag fortsätter. Jag har aldrig varit någon bullmamma. Bara bakat när jag kände för det och det var inte så ofta. Det märktes på barnen om inget annat. Bullarna hann knappt ut ur ugnen förräns de var slut.
Men jag gjorde precis som jag hade skrivit, kakan fick stå inne i 15 min och när jag hade haft på glasyr så stod jag och tittade på kakan och tänkte 15 minuter låter alldeles för kort så jag körde in den i ugnen igen. Men fegade lite och lät den inte stå inne så länge.
Med facit i hand så vet jag nu att nästa gång jag bakar kakan så ska den stå inne 2*15 minuter.
Dom blev lite kladdiga i botten men svindlande goda i alla fall.


 Sockerkaksbotten efter 15 minuter i ugnen och glasyrsmeten och kokosen.


Kakan i färdig skrud men det syns att jag var dum i huvudet helt ärligt som inte fattade att den skulle stå inne längre.

Nu är jag redo om jag skulle få oväntat besök.
Till dig Mia bakar jag nya kakor, på det rätta sättet, jag lovar.

tisdag 16 augusti 2011

Blogginlägg riktat till Mia......

Gissa vad det här ska bli.

Hur ska det gå när det är dags för dagis????

I går när jag var barnvakt åt Wera så började vi med att äta lite mat och oj vad hon gapade och åt farmor hann inte med riktigt i svängarna. Det som är lite kul med Wera är att hon skaffade sig en liten ovana när hon var i Thailand. Lite svårt att beskriva och deffenetivt svårt att fånga på bild, hon är smart den tjejen. Men jag gör ett försök,
När hon sitter i barnstolen så lägger hon upp minst ett ben över kanten och lägger sin söta fot på bordet, sen lutar hon sig tillbaka och lägger armarna på kanten av barnstolen lite lätt nonchalant tillbakalutad. Jag försökte fånga det på bild men så fort hon såg att farmor tog fram kameran så lyfte hon ner foten och satte sig upp. Det här var det närmsta jag kom.
Man kan se en fot som nyss var uppe på bordet. Så fort jag tog bort kameran så var den där igen. Efter 3 tappra försök så gav jag upp. Jag sa till Wera:
-Du vill inte att det ska finnas något fotobevis som jag kan visa för mamma och pappa, visst?
Och vet ni vad lilltjejen gör då? Jo hon ruskar på huvudet fram och tillbaka precis som att hon vill säga mig att nej det vill jag inte.
Som sagt var en smart liten tjej.

måndag 15 augusti 2011

När "ungdomarna" ska ut och roa sig

rycker farmor in som barnvakt. Det är alltid lika kul att bli tillfrågad om att vara barnvakt och extra kul är det när man inte är tvungen att tacka nej på grund av jobb eller annat. I kväll ska barnets mor och far iväg till Fyrishov och titta på när Uppsala Basket möter University of California vilket jag tycker att de gör alldeles rätt i för då får jag träffa Wera som jag inte har sett sen vi kom hem från semester.


Bilderna är tagna när vi var i Hedenäset. Weras passion för stenar höll i sig även där uppe dock av den lite mindre sorten den här gången. Dessutom var de väldigt behändiga att stoppa i munnen som ledde till att farmor var inte så populär alla gånger för farmors fingrar var inte lika roliga att ha i munnen.

Orienten har kommit till Gränby

I fredags var jag och hälsade på mitt barnbarn Minéa. Vi hade inte träffats  på ett tag så hon var lite blyg igen meddetsamma som jag kom. Dessutom prickade jag in lunchtiden så hon var även ganska så hungrig. Hon hängde och klängde på pappa mest hela tiden så det slutade med att farmor fick rycka in och steka bacon och ägg så det inte skulle stänka på henne. När maten var klar och det var dags att äta så var farmor accepterad igen.












Minéa vinkar glatt och visar pappa att maten duger
även åt honom. När dom hade ätit färdigt så skulle
pappa gå ut med Tjabo och samtidigt gå och köpa
lite kaffe till farmor, som är en riktig kaffe-
moster.
Under tiden så visade Minéa sitt fina rum och alla
leksaker hon har där och farmor kunde naturligtvis
inte låta bli att ta en massa foton. Så vi gör som
vanligt visar kort med korta kommentarer till.



Först visade hon mig att hon hade två mjuka saker som sköna att dels sitta i, fåtöljen, och sen en stor kudde som man kunde ligga och gosa på.


 Sen visade hon mig att hon hade två dockor, Karin och Ida, Karin skulle ligga och sova i hennes spjälsäng och Ida skulle bäddas ner i dockvagnen. Det roade vi oss med en lång stund för det var svårt att bestämma om Ida skulle ligga med huvudet uppåt eller neråt.

Sen blev det dags för lite underhållning. När man tröck ner tangenterna så sas det t.ex Jag är en apa och den kunde spela lite låtar också.
Sen kom pappa och Tjabo hem och då blev det kaffe, kaka och farmors rabarbersaft. Vi tittade på några filmer som Lisen och Chrille hade spelat in på Minéa dels när hon var liten och även nu när hon var större. Det var jättekul att se.
När vi tittat färdigt så var det dags igen för lite underhållning även denna gång från Minéa. Hon satte på sig en magdansarsjal, vet inte vad det heter egentligen, runt magen och satte igång att dansa för oss.

Jag filmade även när hon dansade men jag har hela helgen försökt att lägga in den här på bloggen utan att lyckas. Tänker försöka igen i morgon på dagen få se om det går bättre. Ni får använda fantasin så länge.
Ja det var min eftermiddag med Minéa. Tjejen med fart i benen och full av bus. Skönaste tjejen i stan. Hoppas att det inte dröjer fullt så länge som nu sist innan vi ses igen.


Kram på dig gullunge tills nästa gång vi ses.

fredag 12 augusti 2011

Ung på nytt......

I går kväll var jag och tittade på Orup och jag flyttade mig tillbaka i tiden och kände mig som 26 år igen. Det var i den åldern som jag lyssnade mycket på Orup och mest en låt som jag återkommer till lite senare.
Kvällen började med att jag och min bästis Carina, mer känd som Cina sen barnsben. träffades och gick och åt på Lucullus. Redan där fick man lite ungdomskänsla, var mycket där i tonåren. Jag har upptäckt att jag inte är någon van bloggfotograf för jag hann äta upp all min mat innan jag kom på att det är det man brukar fota och visa på bloggen. Men ett foto tog jag i alla fall och nu är jag elak och lägger ut det lite mot min kära väns vilja men hon blev så fin på kortet att jag måste.
Carina, min barndomsvän som jag lärde känna i första klass.
Maten var supergod. Vi lyxade till oss och tog en Toast Skagen till förrätt. oxfilé och fläskfilé medaljonger i rödvinssås toppad med bearnaisås till huvudrätt. Dryck öl (kommer inte ihåg namnet) sen var vi så mätta att vi bara tog en slät kopp kaffe på maten.
Efter att vi avverkat sommarens eskapader och lite till var det dags att gå till Katalin för höjdpunkten av kvällen. Orup.
Konserten var utsåld så jag trodde att jag inte skulle ha en chans att se något men jag hittade en jättebra plats på ett trappsteg lutandes mot en vägg och kunde se över huvudet på det gigantiska publikhavet som var framför mig. Det var bara ett litet hinder i vägen och det var en stolpe som Orup gömde sig bakom lite då och då men det gjorde inte så mycket han var rätt rörlig på scenen och jag hörde i alla fall musiken och sången. Lite försenad sparkade han igång och hjälp vilket tryck det blev på en gång.
Han sjöng både nya och gamla låtar och publiken sjöng med. Även jag som i vanliga fall är lite blyg i större sammanhang rycktes med och sjöng, dansade och klappade händerna. Speciellt när den här låten spelades.



Det är den enda utav Orups låtar som jag kan hela texten utantill så till alla Orups fans som stod nära mig ber jag idag om ursäkt att jag kanske förstörde denna låt för er med min falsksång men jag kunde inte låta bli. En liten sammanfattning av kvällen. Orup sjöng, publiken sjöng och dansade och klappade händerna. Konserten var i mitt tycke alldeles för kort men det är ju så att allt roligt har ett slut.
Cina och jag fick i alla fall mersmak och bestämde att det inte var sista gången. Vi har redan börjat hålla utkik efter nästa objekt vi ska underhålla oss med. Jag såg att Jerry Williams skulle komma till Katalin men där satte Cina ner foten och sa nej tack. Vi har inte helt och fullt samma musiksmak.

Tack Cina för en mycket trevlig kväll, det här måste vi göra om snart.














Måste prova lite film också

Och vem blev försökskaninen då? Jo Wera så klart.  Ett litet kort klipp från när vi var och käkade vid Kattilakoski. Så nu vet jag att det går att lägga till film också.
Filmade lite i går när jag var på Orup med det vet jag inte om jag vågar lägga ut här.  Dessutom verkar det som det är begränsat storlek på filmklippet för jag har för mig att det här är lite längre än 22 sekunder. I morgon ska jag hälsa på Minéa och sen ska jag försöka att ta i tu med att blogga lite om min resa och konserten jag var på i kväll.


torsdag 11 augusti 2011

Förenklat lite för

jag tycker att det är kul när ni skriver kommentarer på min blogg. Men har upptäckt att det inte är så många som gör det. Vet inte om det beror på att det är lite krångligt eller något annat.Nu har jag i alla fall förenklat proceduren så det är ett steg mindre att göra. Bokstavskombinationen är borttagen. Så nu är det bara att skriva och ett klick som behövs. Jag har läsare som kommer in på min sida utan att ge sig till känna. Det är inget tvång men skulle vara kul och veta vilka ni är, jag  blir ju så nyfiken.
Nu ska jag fortsätta med saftkoket. Ja det blev en omgång till idag. Sen i kväll ska jag iväg och se Orup på Katalin ska bli väldigt skojigt.


onsdag 10 augusti 2011

Premiär.....

Vet inte riktigt vad det var för luft jag andades i norr men helt plötsligt så blev jag lite smått huslig av mig.
Jag blev nog lite inspirerad av Kerstin och hennes saftkok hon gjorde sista dagarna vi var där. I dag åkte jag ut till mina föräldrar och hälsade på och visade kort från resan bland annat. Med mig hem hade jag en saftställning, stor kastrull och en hel påse med rabarber. Så nu kära läsare är det premiär här på min gata. Jag ska koka rabarbersaft för första gången i mitt 50+ liv. Håll tummarna att det går vägen.


tisdag 9 augusti 2011

Hemma igen från paradiset på jorden.

Sitter nu här vid köksbordet med Andreas dator framför mig. Hemma igen från min semesterresa som var hur underbar som helst. Mina ögon tåras av saknad och längtan tillbaka.
Jag saknar Kerstins härliga skratt och våra förtroliga samtal vi hade på kvällarna när "barnen" hade lagt sig. Våra utflykter vi gjorde på dagarna. Kerstin fick mig att prova på sånt som jag aldrig skulle ha gjort här hemma frivilligt. Dopp i kopp, Pitepalt och kaffeost bland annat och tänk jag gillade "skiten" dessutom.
Jag saknar att få umgås med Mia och Robban också men det jag saknar allra mest är att varje morgon få vakna och möta Weras härliga leende när man kom ner till köket. Att kunna ha förmånen att få umgås med henne om dagarna och busa med henne i över en vecka. En förmån som jag hoppas att jag någon gång kommer att få uppleva med Minéa också.
När jag vaknade i morse så kände jag bara en stor tomhet. Lägenheten var tyst och tom. Andreas hade åkt och jobbat. Ingen som skrattade, ingen som småpratade, ingen frukost framdukat på bordet, inget kaffe som puttrade i kaffebryggaren. Bara tyst och tomt.
När Kerstin och jag satt på planet på väg hem till Uppsala så sa jag till henne:
- När vi kommer till Arlanda bokar vi ny biljett tillbaka. Vi vänder och åker tillbaka till Hedenäset.
Så Kerstin, Varför gjorde vi inte det?

Utsikten från mitt sovrumsfönster.

torsdag 4 augusti 2011

Bloggarinnan hinner inte med....min hjärna svämmar över.......

Det blir dåligt bloggat här uppe i från norr men det beror inte på att jag inte har något att blogga om utan tvärtom jag har alldeles för mycket att skriva om och för många foton att gå igenom så jag tar semester från  bloggen för tillfället och tar nya tag när jag kommer hem igen då ska jag skriva om allt jag varit med om och lite till.

tisdag 2 augusti 2011

Resan upp till himmelriket,

Kl 07.30 kom den svarta BMW infarandes på min parkering. Efter att vi packat in min väska i bilen och rökt en sista cigarett så bar det iväg. Två mycket förväntansfulla resenärer eller ja en åtminstone. De första milen var en lång tråkig transportstrecka utsiktsmässigt sett. Men strax efter Gävle började naturen att förändra sig och de små backarna började att bli lite högre backar och jag började att njuta även av bilfärden. Robert trodde nog att det skulle bli många stopp under resans gång men jag hade garderat upp mig och köpt en liten dosa Göteborgs Rapé mini så med en prilla under läppen så klarade jag mig tills vi kom till Höga Kusten. Tror nästan att Robban blev lite förvånad fast han inte sa något. Höga Kusten var en mäktig upplevelse. Jag har aldrig varit dit sen den nya bron byggdes och den var imponerande när den tornade upp sig i horisonten. Jag har i hela mitt liv älskat vatten och höga berg och nu fick jag verkligen utdelning av den varan. Mitt huvud gick fram och tillbaka när vi åkte över bron.

Vi hade bestämt att vi skulle äta vid Höga Kusten så vi svängde av och parkerade vid Hotell Höga Kusten. Vi hade sådan tur att restaurangen öppnade precis när vi kom, vädret var så fint att vi satte oss ute med en jättefin utsikt över bron och vattnet. På menyn fanns det massor av olika rätter som verkade så goda att det var svårt att bestämma sig. Tillslut fastnade vi för en hamburgetallrik. Nej skratta inte åt vårat val det var inget i stil med Max eller Burger King nej det var en riktigt ordentlig tjock saftig hamburgare med klyftpotatis och två olika dressingar en västerbottenostdressing och en ganska stark salsadressing. Till det drack chauffören en starköl och jag mineralvatten, skoja bara, Robban drack en ramlösa lingon och jag slog på stort och köpte mig en cola. När vi ätit klart så satt vi ett tag och njöt av det vackra vädret och fotade lite.

 Eftersom det är så länge sedan jag var i dessa trakter så trodde jag att jag nu hade sett det vackraste av vackraste naturen men tji vad jag bedrog mig det fortsatte en bra bit efter vi hade stannat och rastat oss. Jag vet inte vad det är med mig och den här miljön men jag blir hel fjompig. Vid ett parti där det var mycket höga berg och djupa dalar med massa vatten började jag nästan gråta av lycka.
Jag känner att ska jag berätta om varje detalj som jag upplevde skulle detta inlägg bli rekord långt. Så vi tar en liten snabbspolning här.
Efter ett kort litet stopp för påfyllning av lite glass, läsk och nikotin och en liten sväng in på toa för att få plats med allt det så tröck Robert pedalen i botten mot Piteå där vi skulle hämta upp Mia och Wera som var hos Kerstins Syster Birgitta och hennes man Lasse. Men innan dess gjorde vi en blixt visit på Piteå havsbad. Jag har aldrig varit där och var lite nyfiken på hur det såg ut. Det var fint där med sandstrand och långgrunt och mycket större än vad jag har trott att det var. Med hotell, camping, aktiviteter m m.




När vi sent om sider kom fram till Birgitta och Lasse var jag så nervös eftersom jag är väldigt blyg när jag ska träffa nya människor men det behövde jag inte vara. Lasse mötte upp mig och Robban i deras garage där vi skulle parkera..Efter en kort presentation och en handskakning frågade han om det var första gången jag var i norrland. Nej då sa jag och berättade lite kort vilka ställen jag besökt. Då fick jag en äkta norrlandskram av honom sen var isen bruten. Vi blev bjudna på lax och färskpotatis, glass och jordgubbar med gott att dricka till. Jag hade en jätte trevlig stund där i Piteå hos Lasse och Birgitta. Tyvärr var jag lite klantig och glömde kameran i bilen så några foton blev det inte men dom ska komma hit till Hedenäset är det sagt och då går dom inte säkra för min kamera. 

Efter det här korta men trevliga besök så var det åter dags att sätta sig i bilen och nu var det dags att fara iväg hem till Kerstin i Hedenäset.
Fortsättning följer