Ung på nytt......

I går kväll var jag och tittade på Orup och jag flyttade mig tillbaka i tiden och kände mig som 26 år igen. Det var i den åldern som jag lyssnade mycket på Orup och mest en låt som jag återkommer till lite senare.

Kvällen började med att jag och min bästis Carina, mer känd som Cina sen barnsben. träffades och gick och åt på Lucullus. Redan där fick man lite ungdomskänsla, var mycket där i tonåren. Jag har upptäckt att jag inte är någon van bloggfotograf för jag hann äta upp all min mat innan jag kom på att det är det man brukar fota och visa på bloggen. Men ett foto tog jag i alla fall och nu är jag elak och lägger ut det lite mot min kära väns vilja men hon blev så fin på kortet att jag måste.

Carina, min barndomsvän som jag lärde känna i första klass.

Maten var supergod. Vi lyxade till oss och tog en Toast Skagen till förrätt. oxfilé och fläskfilé medaljonger i rödvinssås toppad med bearnaisås till huvudrätt. Dryck öl (kommer inte ihåg namnet) sen var vi så mätta att vi bara tog en slät kopp kaffe på maten.
Efter att vi avverkat sommarens eskapader och lite till var det dags att gå till Katalin för höjdpunkten av kvällen. Orup.

Konserten var utsåld så jag trodde att jag inte skulle ha en chans att se något men jag hittade en jättebra plats på ett trappsteg lutandes mot en vägg och kunde se över huvudet på det gigantiska publikhavet som var framför mig. Det var bara ett litet hinder i vägen och det var en stolpe som Orup gömde sig bakom lite då och då men det gjorde inte så mycket han var rätt rörlig på scenen och jag hörde i alla fall musiken och sången. Lite försenad sparkade han igång och hjälp vilket tryck det blev på en gång.
Han sjöng både nya och gamla låtar och publiken sjöng med. Även jag som i vanliga fall är lite blyg i större sammanhang rycktes med och sjöng, dansade och klappade händerna. Speciellt när den här låten spelades.

Det är den enda utav Orups låtar som jag kan hela texten utantill så till alla Orups fans som stod nära mig ber jag idag om ursäkt att jag kanske förstörde denna låt för er med min falsksång men jag kunde inte låta bli. En liten sammanfattning av kvällen. Orup sjöng, publiken sjöng och dansade och klappade händerna. Konserten var i mitt tycke alldeles för kort men det är ju så att allt roligt har ett slut.
Cina och jag fick i alla fall mersmak och bestämde att det inte var sista gången. Vi har redan börjat hålla utkik efter nästa objekt vi ska underhålla oss med. Jag såg att Jerry Williams skulle komma till Katalin men där satte Cina ner foten och sa nej tack. Vi har inte helt och fullt samma musiksmak.

Tack Cina för en mycket trevlig kväll, det här måste vi göra om snart.