Det har snart gått ett år sedan han började sin viktnedgång och har nu "bara" 2 kg kvar att gå ner till sin idealvikt. Lite ändring i kosten och träning har varit medicinen.
Jag glömmer aldrig första gången han kom hem efter första löprundan. Han var ute i fem minuter och kom hem trött och flåsande.
Men inte gav han sig för det. Sakta men säkert har han byggt upp konditionen från noll till att nu lätt springa milen utan den minsta ansträngning.
Jag glömmer aldrig den första gången han tog tid på sig att komma hem och jag ringer oroligt och frågar om något hänt och får till svar, nej jag springer fortfarande.
Han har blivit så smal och fin nu. Knappt så att jag känner igen honom.
Jag glömmer aldrig när jag en eftermiddag skulle hämta honom hemma på hans gata. Jag svänger in och det kommer en kille och går emot mig. Jag tänkte köra förbi men var tvungen att tvärnita för det var ju min son.
Nu har han börjat träna på gym också. Flera dagar i veckan. Kraftkällan på Gränby Centrum.
När jag var och hälsade på honom en snabbis i fredags drog han upp tröjan och sa leendes:
- Mamma, ser du mina två första magrutor?
Hm.....nä det kunde jag inte. :)
Jag är i alla fall glad och väldigt stolt över min son som ifrån varit en riktig soffpotatis nu blivit en kille som äter rätt och tränar. Han har blivit som en helt ny människa. Synd bara att det inte är något som smittar för jag skulle nog också behöva gå ner x antal kilo och träna upp flåset en hel del.
Här kommer det några foton på snyggo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar