Jag har en kamrat som bor så långt

långt, långt bort så vi träffas inte så ofta.

Karin heter hon

Det är en hel gata och en promenad i rask takt som tar ca 2-3 minuter att gå mellan mitt och hennes hem. Så jag inbillar mig att det är på grund av det som gör att vi ses så sällan. Men vi har lite sporadisk kontakt på facebook. Ett litet inlägg sådär en gång varannan månad kanske. I fredags var det den månaden. Jag blev inbjuden på en kopp kaffe lördag kväll. Det tog mig ungefär en evighets sekund att bestämma mig för att tacka ja.
För att ladda upp för detta äventyr tog jag en riktigt ordentlig sovmorgon på lördagen för att vara utvilad till den långa vandringen till Karin.

Kände sedan att jag nog måste träna lite gång så jag tog sonen med mig och åkte upp till Gränby där jag tvingade honom att släcka mitt köpbehov genom att "tvinga" honom att köpa lite kläder till sig själv. Självklart fick han även betala kalaset själv. När jag var nöjd så åkte vi hem och det var dags att gå den långa vägen till min vän Karin.

När jag väl hade klarat av den tuffa vandringen och kommit fram till min goda kamrat så parkerade jag min breda röv i en skön stol ute på hennes balkong och där blev jag sittandes resten av kvällen. Kaffekannan och en gigantisk stor kanelbulle kom fram på bordet och sen började det att "tjötas" och "flabbas" som det alltid gör när vi ses och det är det som jag tycker är så skönt med Karin

 

att det spelar ingen roll hur många år, månader eller dagar det går mellan gångerna vi ses det känns i alla fall som det var igår vi sågs. Dessutom kan man prata med henne om precis allt, allt, allt och då menar jag allt. 

Efter en liten stund så kom hennes äldsta son som heter, håll i er nu, Andreas och hans flickvän Sandra och hälsade på och då kom ÖLEN. Så nu blev det ännu mera underhållning för alla grannarna. Jag hade en jätte rolig kväll som jag väldigt gärna gör om snart igen. 

 

 Som ni kanske märker så har jag lagt upp foton på min mycket trevliga goda kamrat Karin. Hon var en mycket motvillig modell och det triggade mig ännu mer. Men det som blev lite kul är att det finns en liten röd tråd i min bildserie....ser ni den......hon blundar på precis varenda foto.

Och kan man tänka sig det går i arv.

 

Karins son Andreas och hans flickvän Sandra.

Förlåt Karin jag vet att du inte ville men jag kunde inte låta bli. Tycker det var lite kul att du blundade på precis alla korten.