Jag finner inga ord för att beskriva den känsla jag fick igår när jag hörde om det hemska som har hänt i Norge. Och gör det inte nu heller. Men i dag var det en tung dag att sitta i kassan och sälja kvällstidningar med de dystra rubrikerna om alla omkomna. Gråten var inte långt borta men tyvärr måste man bita ihop och försöka att se glad ut. Vart är våran värd på väg? Varför kan vi inte leva i lugn och harmoni och vara vänner. Ska vi behöva vara oroliga nu att gå ut? Besöka sevärdheter, gå på konserter ja överhuvudtaget röra på oss ute på gatorna. För vem vet när som helst kan det smälla och har man oturen så är man kanske på plats. Jag är orolig när mina barn är ute och reser att något ska hända men nu krymper det allt närmre och nu får jag kanske vara orolig även här på "hemmaplan". I och med händelserna i Norge och det som hände i Stockholm 20010 så känner jag att den trygghet som jag känt av att leva i Sverige sakta börja att ändra på sig.
Jag tänker på de omkomna, skadade och deras anhöriga. Jag finner inga ord för att beskriva men jag tänker på er med hela mitt hjärta och beklagar den sorg ni nu tvingas att leva med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar