Fredagen som började i moll och slutade i dur

Fredag morgon och klockan är  9.40 Jag rullar sakta in min VW Passat i besiktningshallen och har nu ca en kvarts ångerframkallande väntan framför mig. Allt talar emot mig denna dag. Jag är för det första på helt fel station. Brukar besikta i Librobäck nu är jag i Fyrislund. Sur gammal gubbe som det inte går att charma eller skoja med det minsta. Så jag känner att det tomma pappret från förra året kommer i år att fyllas med massor av anmärkningar (2:or) Tänk så rätt jag har. Det blev ombesiktning 4 anmärkningar var av en kommer att kosta att laga. Det var ingen glad Anne-Marie som åkte hem från besiktningen det kan jag lova. Funderingarna snurrar runt är det värt att lägga ner pengarna på bilen eller är det busskort som gäller framöver?

För att muntra upp mig lite så packade jag en kasse full med potatis, köttfärs, oliver, kantareller, lök, en liter mjölk, fetaost och en förpackning gräddsås. Lastade in den plus min minsta son Andreas i bilen och åkte till mellansonen Christoffer och hans familj.
Arbetsfördelningen blev som sådan att Lisen (mamman i familjen) gick ut på en långpromenad med deras hund Tjabo så han fick leka av sig lite rastlöshet. Andreas och Christoffer  fick ställa sig vid spisen och laga maten, rätta män vid rätt plats tycker jag. Själv var jag så egoistisk att jag utnämnde mig själv som den ända som just då kunde ta hand om mitt älskade barnbarn Minéa.  Vi började med att värma lite god lax med potatis som hon med stor aptit svepte nästan per omgående det kom på bordet. Visst skulle det lekas och busas lite under tiden med en plåtask och ett par glasögon men vad gör det när hon gapade så stort när skeden kom fram till munnen. Efter det fick hon en liten ask med russin som det var första gången hon smakade och mums vad gott det var. När innehållet i asken låg i Minéas mage, stol och golv blev hon sugen på att smaka på asken. När jag sa åt henne att inte äta på asken tryckte hon in den ännu längre i munnen och det lyste i hennes ögon och hela ansiktet av bus och att hon minsann inte tänkte lyssna på vad farmor sa.
Sen blev det ett litet uppehåll i lekandet och det blev dags att äta av maten. Oj vad gott det var. Vad det blev?
Det blev järpliknande färsbiffar fyllda med lök,oliver,fetaost och kantareller, kokt potatis och kantarellsås.
Bra jobbat grabbar.
Efter maten blev det lite mera lek med Minéa, tittut i dörröppningarna, nu tar jag....., och mössan på dockan eller Minéa.
Sen blev både farmor och Minéa trötta så då nattade vi henne och så åkte farmor hem till sig och sov. Nu längtar jag till nästa gång vi kan ses och busa lite igen.
Så var min fredag som började i moll och slutade i dur tack vare mitt lilla barnbarn Minéa.

( Minéa och mamma Lisen )

( Minéa och pappa Christoffer )

( Lilla hunden Tjabo )