Sitter här och funderar lite på hur tekniken har utvecklats. När jag var liten (på stenåldern som mina barn alltid säger) fanns det inte internät, mobiltelefoner osv. Ska vi gå riktigt långt tillbaka så fanns det bara en kanal och svartvit tv också fast det ska vi inte göra då åldern på mig blir så påtaglig då.
De här tankarna om tekniken dök upp nu när min son och hans familj är ute på sin långa resa.
När jag i min barndom var på semester så fanns det bara ett sett att hålla kontakten med familj, släkt och vänner och det var brev eller vykort. Hade man tur så kom de fram innan man kom hem från semestern hade man otur kom det flera veckor efter. Var någon bekant på semester satt man tryckt mot fönstret och kikade efter att "Dag-Otto" skulle komma med en liten hälsning.
När jag i min barndom var på semester så fanns det bara ett sett att hålla kontakten med familj, släkt och vänner och det var brev eller vykort. Hade man tur så kom de fram innan man kom hem från semestern hade man otur kom det flera veckor efter. Var någon bekant på semester satt man tryckt mot fönstret och kikade efter att "Dag-Otto" skulle komma med en liten hälsning.
I dag är tekniken helt annorlunda, borta är breven och vykorten de har ersatts av e-mail, resebloggar och skype. Och ve och fasa om man glömmer mobilen hemma, hualigen va hemskt. någon kan ju ringa när man är borta. (fast telefoni tillhör numera stenåldern) Nära och kära är bara ett par knapptryck borta och saknaden efter dem blir inte lika stor längre som förr.
Visst är dagens teknik bra att den finns men vi får hoppas att inte "Dag-Otto" försvinner helt för ibland händer det under och det ligger ett brev eller vykort i brevlådan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar