Jag är så stolt

över min yngsta son som äntligen har fått lite rätsida på sitt liv. Han gick ut gymnasiet för två år sedan. Han gick målarlinjen och vi trodde att yrkesvalet skulle resultera i ett jobb direkt men så blev inte fallet. Han fick några kortvariga jobb på några olika målarfirmor men inget som gav någon lärlingsplats. Till saken hör att han är jätteduktig som målare. Han har hankat sig fram genom att jobba åt vänner och släkt som har velat få hjälp att rusta något rum. Han har bland annat hjälpt storebror att rusta hela hans lägenhet. Även mamma (jag alltså) har fått nästan hela min lägenhet rustad, är bara sovrummet kvar nu. Efter att mer eller mindre varit helt arbetslös i nästan ett år så fick han äntligen en lärlingsplats hos Ålands Måleriservic den 31 januari. Glädjetjutet jag gav upp kunde ha väckt döda. I samma veva bestämde han sig för att ta i tu med sin övervikt och slutade helt att dricka coca cola och godis. Jag fick skärpa mig och börja laga mer mat  hemma. Nu är det även matlåda som gäller. Vilket jag tyvärr har varit väldig dålig på att göra. Nu är det slut med pizza, hamburgare och kebab var och varannan dag. Resultatet av det är att han har lyckats gå ner 10 kilo på ungefär en månad. Jag däremot har gått upp två kilo...hm.....konstigt.
Och snart får ni se upp ute på vägarna för nu ska han börja övningsköra och äntligen ta sitt körkort. Och gissa vad som händer den dagen han har lappen i sin hand....jo han kommer att få skjutsa mig hit och dit, han kommer att få åka och handla och ja göra allt det som jag gör åt honom idag.
Tror ni att han kommer att bo kvar här hemma länge till när han får veta det?