Varför går man inte på bio oftare?

När videon och dvd-spelaren kom in i mitt hem och jag kunde börja hyra och köpa filmer att se hemma så slutade jag i princip att gå på bio. Jag var nog på mitt sista biobesök när Andreas kanske var sex, sju år gammal och såg någon tecknad Disneyfilm. Jag tyckte då att det var enklare att vänta tills filmen kom ut på dvd och grotta ner mig i soffan med chips, godis och läsk. Men varför? Det är en helt annan känsla att se filmen på en stor bioduk i en salong full med andra förväntansfulla biobesökare. Att försöka äta godiset så tyst som möjligt så att man inte stör är en annan tjusning i det hela. Trevligt sällskap hör också till och även om man inte kan prata med varandra under filmen så är det alltid kul att gå flera.
Allt det här hände mig i går kväll.
Jag blev upphämtad på min gata kl 17.00 utav Mias mamma Kerstin och syster Sandra. Vi skulle gå på bio. Jag var förväntansfull som ett litet barn strax före julklappsutdelningen på julafton. Vi hade bestämt att vi skulle gå och se filmen "Hur många lingon finns det i värden" med det glada Hudik-gänget. Och jag blev inte besviken vilken film. Jag har inte skrattat så mycket på länge. När det var ca 10 minuter kvar av filmen så kom jag på varför jag inte ser film på bio. Då började den sorgliga delen av filmen och jag fick sitta och kämpa för att inte börja gråta. Men ni som inte har sett filmen gå och gör det den var helt underbar.
Tack Sandra och Kerstin för en trevlig kväll. Vill gärna göra om det igen.