Det första rånet hände i början av min "karriär" inom Coop. Det var när jag jobbade i en butik i Gamla Uppsala (butiken är nu nerlagd). Vi hade precis stängt och skulle gå ut från butiken när fyra unga killar trängde sig in och hotade oss med pistolliknande vapen. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Jag fick sitta på knä ute på lagret med en "pistol" riktad mot min hals medans min kollega fick öppna kassaskåpet och ge dem pengarna. Sedan band dom oss med rep och stack iväg. Som tur var så band dom oss på ett sådant sett att vi kunde hjälpa varandra bli fria och larma polisen men som vanligt så går dessa killar än i dag fria för detta brott för polisen fann dem aldrig. Det tog lång tid att bearbeta händelsen och jag tänker inte skriva glömma den för det gör man aldrig.
Jag glömmer aldrig en händelse som hände någon vecka efter rånet. Jag sitter på min balkong och Christoffer kommer ut och sätter ett finger mot min hals ungefär där jag hade pistolen riktad. Min reflex som då hände kunde gjort mig till barnmisshandlare men som tur var så hejdade jag mig i sista sekunden och förklarade så lugnt jag kunde att han inte fick göra så igen.
Det andra rånet hände några år senare och det var i butiken på Torbjörnstorg. Jag satt i kassan och det kommer in en kille med rånarluva och ett pistolliknande föremål och hotar mig. Reaktionen som hände denna gång kan jag inte äns i dag förklara. I stället för att bli rädd blev jag fly förbannad och tänkte nej inte en gång till. Denna gång hade jag sinnesnärvaro att trycka både på larmknappen till polisen och göra så att min kollega fick uppmärksamhet på vad som höll på att hända samt att jag blånekade att lämna ut några pengar till killen som blev allt desperatare ju längre tiden gick. Tillslut gav han upp och flydde ut ur butiken utan något byte den här gången. Då kom rädslan. Många tyckte att jag var en "hjälte" som hade nekat honom pengarna men jag fick faktiskt en "utskällning" av de lite högre snubbarna inom Coop för det jag hade gjort och jag förstår dem. För vi får hela tiden uppmaningen att blir vi rånade så ska vi inte göra motstånd och lämna ut pengarna. Trots att jag på ett tidigt stadium larmade polisen så går även denna kille fortfarande fri från sitt brott och det är något som retar mig så otroligt att de flesta klarar sig undan från det dom har gjort.
Det tredje rånet skedde för ett par år sedan i den butik jag jobbar i nu. Den här gången var det min kollega som blev utsatt men jag var i butiken när det hände. Då var det en kille med en yxa som kom in och hotade min kollega. Trots att jag inte var närvarande vid händelsen, jag var på lagret, så påverkade det mig ändå. Rädslan kom tillbaka och man kände sig åter igen otrygg på sin arbetsplats. Den här gången fick det tag på killen och hans kumpan. Det blev rättegång och de blev fällda.
Tyvärr sätter sig dessa händelser spår efter sig. Man blir på sin vakt och är det någon som uppträder lite misstänkt så undrar man vad som är på gång. En sån simpel sak som att någon ringer på kvällen och frågar när vi stänger gör att man funderar på varför. Står det en bil parkerad utanför butiken med personer i när vi stänger så blir man genast på sin vakt.
Nu har vi dessutom fått nya kassor med Safe-pay som gör att ingen kommer åt pengarna och då blir man också lite fundersam på vad som händer om det kommer in en desperat jävel som kanske fattar noll.
Dessa kassor ska inge lite trygghet men det vet i sjutton om det är någon trygghet den dagen det kommer en "idot" och gör ett rånförsök.
Så kära kunder hjälp oss till lite trygghet på jobbet:
SLOPA KONTANTERNA
BETALA MED KONTOKORT
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar