QRO89 has landed

Och lilla familjen hade kommit ihåg att packa ner solen också 

för i dag skiner solen här.

I går klockan 13.00 var det två förväntansfulla mor och farföräldrar som satte sig i bilen och styrde kosan mot Arlanda. Nu var det bara ca 2 timmar kvar så skulle våran längtan efter barnbarnet vara över. Väl framme så parkerade vi bilen och letade oss in till ankomsthallen kollade på tavlan för att se när planet skulle landa. Vi drar en suck av lättnad när vi ser att det inte är några förseningar. Nu upptäcker vi att det nog hinns med en kopp kaffe och det är nu det börjar, jakten efter en kopp kaffe till ett bra pris. Vi hade tre alternativ att välja på:
1. Lite finare restaurang Kaffe 35:- winerbröd 27:-
2. Seveneleven Kaffe och kanelbulle 30:-
3. Pressbyrån Kaffe och kanelbulle 20:-
Gissa vilket alternativ som vann.
Vi satte oss på en bänk med vårt kaffe och blicken riktad mot dörrarna där resenärerna skulle komma ut. Även om vi visst att det skulle dröja så hade vi svårt att slita blicken därifrån. Vi satt där och pratade och njöt av vårat kaffe och fnissade som två skolflickor på utflykt.
För att göra en lång historia lite kortare så var våran väntan över ca 14.50 då en mycket solbränd och glad liten familj äntligen visade sig i ankomsthallen. Ett kramkalas utan dess like utbröt och äntligen, äntligen kunde mormor och farmor träffa Wera-Nicole som satt nöjd i sin sittvagn och tittade upp på oss med sina stora bruna ögon och tillslut kom det även ett litet leende. Väntan och längtan var äntligen över.
Efter att vi hade delat upp packningen mellan min bil och Rolands och Mia och Wera satts sig till rätta i Rolands bil och Kerstin och Robban åkte med mig var vi på väg hem till Uppsala.
Väl hemma så bjöd mormor på jättegoda hemmagjorda köttbullar och makaroner. Efter maten så blev det kvalitetstid med Wera. Hon bollades mellan mormor och farmor, fram och tillbaka och lilla snuttan verkade trivas med det hon bara skrattade och log hela tiden.Sen vankades det kaffe och filmtiem. Det var jättekul att se allt de hade filmat från deras resa och just då bestämde jag mig för att nu är det dags att sluta röka upp pengarna och i stället spara och resa upp dem. Lite svårt att hålla kanske med jag ska nog försöka i alla fall.
Vid halv nio började lilla familjen se lite trötta ut så då bestämde vi att det kanske var dags att fara hemåt.
Nu var det två mycket glada och nöjda mor och farföräldrar som åter igen satte sig i bilen, nöjda över att fått hem sitt lilla älskade barnbarn igen, för att den här gången styra färden hem till sina respektive hem.