20110429-20110515

Är hemma igen efter en tur till Ackis.  Besöket blev inte så hemskt som jag trodde först. Inga större ingrepp bara ett litet. Det värsta var nog väntan på att få komma in till läkaren. De flesta av er få som läser min blogg vet var mina problem sitter men om det nu finns någon som läser min blogg och inte vet så säger jag så mycket som att de sitter så pass till att jag har svårt att sitta och gå.
Alla vet nog hur sjukhusets väntrum är utformade. Soffor och stolar som är så hårda att sitta på så man får träsmak i baken bara av att titta på dem. Att man sen ska behöva sitta där och vänta "över" tiden man har känns inte heller helt okey. När dom sen ropar upp namnet så tror man att väntan är över, i helskotta heller, då blir man först förflyttad in ett litet rum för blodprov och temp sen placeras man i ett nytt väntrum i väntan på att läkaren ska behaga dyka upp. När läkaren plötsligt är snäll och visar sig så är det bara för att meddela att :
- Du får vänta några minuter till. Jag ska bara gå och ta en fika, får jag inte det så blir jag inte snäll.
Med tanke på vad jag trodde väntade mig så svarade jag:
- Ja gå och ta en fika för jag vill att du är snäll idag.
Fasta jag hade lust att säga:
- Men hallå, ser du inte att jag har ont. Jag kan ju knappt sitta för i helvete. Jag skiter i om du får kaffe eller inte.
Men kaffet gjorde susen på henne. Hon var jättetrevlig och snäll mot mig.  Hon kylsprejade lite, skar ett snabbt snitt, skrev en remiss till hud, recept till apoteket och ett sjukintyg till chefen.
Det tar en evighet innan man kommer in men det går snabbt när man väl är inne, ca 10 minuter.
Nu får vi hoppas att det är lite lugnt ett tag och att sen hud kan hjälpa mig att bli av med skiten jag har.
Jag börjar att bli lite trött på det här nu. Min sjukhuskarriär började på medecin sen blev det kirurgen nu är det gyn och sen ska det tydligen bli hud. Vad blir nästa anhalt tro?
Men jag har i alla fall haft tur med de läkare jag har träffat, de hade ju kunnat vara dessa två gentlemen.